Ansedel ANSEDEL 35 Peder Olofsson Ällö *cirka 1630 Grundsunda

ANSEDEL 35 Peder Olofsson Ällö *cirka 1630 Grundsunda
35 Peder Olofsson Ällö cirka 1630 Grundsunda Ällön 1 †1710 Enköping Fam: 43 Kierstin Håkansdotter cirka 1640 ?Grundsunda 1: 36 Margeta cirka 1670 2: 3754 Kierstin cirka 1670 3: 3634 Anna 1673-12-28 Enköping 4: 1835 Oloff 1678-01-23 Enköping 5: 2009 Håkan 1680-01-04 Enköping 6: 2166 Peder 1681-11-11 Enköping 7: 2398 Johan cirka 1684-06 Enköping 8: 2537 Anders 1686-07-02 Enköping 9: 3962 Margareta *cirka 1675 s t OX; jfr 3906 fadder 1676 för NHå, OMi, PSj, 1677 för PJaNm, 1673 för PO, 1679 för EE, 1681 för OPNl, 1682 för XEsa, 1684 för JaO, NHå, 1686 för JJ (PONl), 1688 för JJ v bäcken,1687 för OBerger, 1691 för EPJärf, 1692 för EPNl (på Backen), 1694 för OEKm, 1697 för PJ, JaNNl, JO (d:o), 1698 för PG (d:o), 1698 för SjSj (d:o), 1699 för HåHå (d:o), 1700 för OEKm (d:o), 1704 för OO mur (d:o), 1705 för OEKm, 1707 för GuGu 1662,30/8(Extra ting): Blev rannsakat om det mål emellan Olof Larsson i Utanås och hustru Brita i Bodom, desse Enköpingsboer Lars Larsson, ung PerOlofsson och hustru Sara Nilsdotter gjorde sin ed med hand å bok, och sedan särskilte vittnade, at i denne sommar när de hade suttit i hamnen Malmviken uti kokhuset och druckit en kanna öl hade de begynt tala om Olof Larssons son Michel Olofsson i Utanås, om hans krankhet. Ung Per Olofsson vittnade, att Thomas Erichsson , en fiskare ifrån Enköping, då här sagt, att han för 11 år sedan, när han här friat till en piga den han nu haver till hustru, haver vait förgjort, så att hans Mandom var honom ifråntagen, när han det förnam, haver han tagit sin yxa och gått hem till henne och låtit illa och sagt: Jag skall dräpa dig om du icke gör mig hälsosam igen, och hon svarade intet, utan lagat honom mat, och när han hade ätit blev han straxt frisk igen likasom han tillförende haver varit. Sedan blev Lars Larsson inkallat och vittnade samma ord som ung Per Olofsson tillförende vittnat här. Sist blev hustro Sara Nilsdotter inkallat, vilken ock vittnar samma ord som de andra sist vittnat här. Thomas Eriksson blev tillfrågat om vem han mente därmed, och vad den hette, som han gick hem till och ville dräpa, om hon icke skulle bota honom, det ville han inte bekänna, utan sade sig hava varit drucken när han det talade. Jag förmante honom med all flit, att han skulle säja allt sanningen och intet däri dölja, men det halp intet ehuruväl han blev förmant till att utsäja sanningen. Men kunde inte komma honom till att utsäjan. Då frågade jag honom vad det var för en kvinna och huru hon hette, som lagade mat åt honom, då sade han: Hon hette Karin. Då frågade jag var är hon hemma, att hon måtte komma fram, blev mig svarat, att hon var hemma i Normalings Socken och är nu död, men det kan intet vara sant, efter han Thomas på den tiden bodde i Ultrå, alltså kunde han ej så snart gå dit, och efter han hade kommit ett sådant skamligt rykte på gång, som gäller både liv och ära än, och intet ville eller kunde bevisa blev han Thomas dömd efter det 20 Capitlet Tingmåla Balken att böta- 40 marker
Anarkiv 8.0 2017-09-13

Blev rannsakat om det mål emellan Olof Larsson i Utanås och hustru Brita i Bodom, desse Enköpingsboer Lars Larsson, ung PerOlofsson och hustru Sara Nilsdotter gjorde sin ed med hand å bok, och sedan särskilte vittnade, at i denne sommar när de hade suttit i hamnen Malmviken uti kokhuset och druckit en kanna öl hade de begynt tala om Olof Larssons son Michel Olofsson i Utanås, om hans krankhet. Ung Per Olofsson vittnade, att Thomas Erichsson , en fiskare ifrån Enköping, då här sagt, att han för 11 år sedan, när han här friat till en piga den han nu haver till hustru, haver vait förgjort, så att hans Mandom var honom ifråntagen, när han det förnam, haver han tagit sin yxa och gått hem till henne och låtit illa och sagt: Jag skall dräpa dig om du icke gör mig hälsosam igen, och hon svarade intet, utan lagat honom mat, och när han hade ätit blev han straxt frisk igen likasom han tillförende haver varit. Sedan blev Lars Larsson inkallat och vittnade samma ord som ung Per Olofsson tillförende vittnat här. Sist blev hustro Sara Nilsdotter inkallat, vilken ock vittnar samma ord som de andra sist vittnat här. Thomas Eriksson blev tillfrågat om vem han mente därmed, och vad den hette, som han gick hem till och ville dräpa, om hon icke skulle bota honom, det ville han inte bekänna, utan sade sig hava varit drucken när han det talade. Jag förmante honom med all flit, att han skulle säja allt sanningen och intet däri dölja, men det halp intet ehuruväl han blev förmant till att utsäja sanningen. Men kunde inte komma honom till att utsäjan. Då frågade jag honom vad det var för en kvinna och huru hon hette, som lagade mat åt honom, då sade han: Hon hette Karin. Då frågade jag var är hon hemma, att hon måtte komma fram, blev mig svarat, att hon var hemma i Normalings Socken och är nu död, men det kan intet vara sant, efter han Thomas på den tiden bodde i Ultrå, alltså kunde han ej så snart gå dit, och efter han hade kommit ett sådant skamligt rykte på gång, som gäller både liv och ära än, och intet ville eller kunde bevisa blev han Thomas dömd efter det 20 Capitlet Tingmåla Balken att böta- 40 marker