Ansedel


4106 Mårten Johansson 1648 Nora Klocke 2 †1728-09-07 Nora Klocke Far: 4109 Johan Jonsson cirka 1620 Mor: 4117 Kerstin Mårtensdotter cirka 1625 Nora Fam: 4124 Ella Johansdotter 1654 1: 4100 Cherstin 1685-01 Nora 2: 4101 Johan cirka 1685 Nora 3: 4102 Erik 1687 Nora 4: 4099 Anders 1688-11 Nora 5: 4103 Karin cirka 1690 Nora 6: 4104 Brita 1703 Nora 7: 4105 Päder *cirka 1707 Nora Db 1685 20/3 24. Dito kärade Joen Hindersson och Joen Noraeus ifrån Hernösand till Måns Nilsson i Klocke och Mårten Johansson ibidem att de sålt till dem var sin fjärding Lax såsom duglig, den sedan alldeles oduglig var, begärandes att såsom de fört honom med stort besvär till Stockholm, tullat och fraktat Laxen, de måtte påläggas ååtertaga sitt falska gods och betala all kostnad, jämväl för sådant plikta. Måns Nilsson och Mårten Johansson i Klocke svarade dem sett sitt köp och intet vidare hava med dem att beställa. Tvenne st. Tolvmän, Näml: Hans Andersson i Nyland, Erich Pährsson i Köija och Pär Joensson i Biöråhs utskickades att pröva om Laxen var god eller intet, vilka tillbaka kommo och berättade Laxen alldeles vara oduglig och förskämd och fått det felet: Själva verkningen. R:o Emedan LÖaxen efter goda Mäns gjorde prov är befunnen alldeles oduglig och han felet fått, uti första verkningnen , alltså dömer Rätten säljaren bör taga sitt gods igen 0ch återleverera till köparen hans penningar i anledning av det 3. Cap: Köpm B LL compensatis Expensis. Eo Ting 12 juli 1690 Mårten Johansson i Klocke angav hurusom hans tjänstepiga Brita Pehrsdotter förledin Onsdag som var d. - 9 Juli förgjort sig själv i det sedan moran målen är gången neder till en Tjärn eller liten sjöstrand undergått, där avklätt sig kjortelen, den hon så väl som halskädet hängt på en gärdesgård och sedan i samma sjö drängt sig. Mårten frågades huru gammal denne piga var och hur länge hon honom tjänt ? Svarade henne vara vid pass - 21 år gammal, födder i Biertråd Socken och Gielta by under samma Pastorat, Fadren varit Cronones Båtsman, men nu död, så väl som Modren, har allena ifrån förleden höst till nu tjänt honom och aldrig annat förnummit av henne än det som --- hon varit. Frågade om hom varit frisk och sund eller om hon varit sjuk ? Svarade att förleden tredjedag pingest gette Brita boskapen vid fäbodarna till hon med grannen Månses Syster Märit Nilsdotter och efter middagen låte de boskapen gå vid åstranden för sig själv, och som pigorna sedan sökte opp boskapen och Brita fann sin boskap igen, har hon lagt sig på en hälla att sova, och Märit gick att oppleta sin boskap, när Märit funnit boskapen och kom tillbaka till Brita har hon vaknat och var så förvirrad att hon visste intet varest hon var eller vart åt bodarna vore, så att den andra hade stor möda att rätta henne. Om fredags morgonen när hon skulle mjölka i fähuset har hon blivit rädder, så att hon sprungit utur fähuset och till grannen Månses bod helt förfärad, och klagat för Måns och Systern att de komma och ville taga fåren ifrån henne utur fägården, och när hon språng över hagan tyckte hon en stor svart karl kom efter henne som de själva bättre efter hennes ord kunna berätta. Men då jag om samma Morgon kom till bodarna låg hon i sängen uti Månsens bod och grät, lät som hon var rädder att de skulle köra bort kreaturen, då jag och Måns sade till henne Vad i Jesu namn har du sådant tal, kreaturen äre tillstädes, så sade hon ändå jo de föra bort dem för mig, jag får aldrig behålla dem Låg så i Månses bod till Middagen, och Märit var hemma hos henne, Måns och jag gette i medlertid boskapen, när jag då om Middagen kom hem så klagade hon sig i bröstet som var omsvullnad och såg illa ut. Folket mente hon skulle kommit för -åtrarna, slagit så något på samma ställe, då hon åter syntes bliva god, intill förleden Söndags då bröstet åter oppsvall och slog hål på. Om Måndagen låg hon hela dagen intill aftonen, då hon hjälpte hutrun mjölka. Om Tisdagsmorgon frågde jag henne om hon orkade opp, och hjälpa hustrun mjölka, då svarade hon sig intet orka opp utan vara så loot och drömt illa. Till middagen har hon stigit upp och mjölka boskapen, sedan vi ätit frågade jag om hon orka hjälpa räfsa sade hon ja, räfsade så intill afton, men gick mycket trött för henne. Om Onsdagen hjälpte hon även hustron mjölka, och sedan kom och räfsa, i förstone tog hon i lien och ville slå, men jag vägrade henne efter hon hade ont i bröstet, och bad henne räfsa, det hon gjorde till morgon varden. När vi ginge hem till moranvarden blev hon kvar att räfsa av ett litet stycke på lykten av den slåtten, men kom strax efter hem i det vi vällingen åto. Då hon satte sig att äta. Då hon ätit och kom ut på gården satt jag ändå kvar på gården och skulle i detsamma gå bort på ett annat ställe att slå, beder då hustron att Brita skulle välta in ett kar som stod på gården i en bod, det hon gjorde, medan ginge jag och gossen till slåtten, hustron gick i det samma i källaren efter dricka, och då hon kom tillbaka, gav hon Brita dricka utur skålen, därmed går Brita ner genom porten och hustron går in i stuvan, visste intet annat än hon skulle gå dit som vi sloge. När hustron laga ifrån sig i stuvan kom hon till oss, då jag frågade vad i Jesu namn gör Brita som intet kommer, och hustron mente, att hon länge sedan skulle vara kommen efter hon såg henne gå ut genom porten långt för sig. När vi till Middagen vore hemkomne lette vi henne i alla hus, och mente att hon lagt sig efter hon var sjuklig, men som vi intet funne henne funne henne bleve vi bekymrade var hon skulle tagit vägen, går så jag väst till grannen där han slog i en svedja strax ut till gården, frågar honom om han blivit varse Brita, men sade sig intet sett henne, utan när han rörde hö i änge liten stund förut, så han att det hängde något på gärdesgården, som löp neder till Tjärn och han dagen för intet blev varse, ginge så dit, då de blevo varse, att det var Britas kiortel och kläde hon haft om halsen, syntes också vara gått neder i Myran eller tjärnen, ändock vi då intet såge Brita, --- -- skall hon vara oppsluten, som Erich Johansson i Nyland, Nils Nilsson i Grubbe och grannen Måns Nilsson sett. Måns Nilsson inkallades och frågades om han visste vem och på vad sätt pigan Brita är omkommen ? Svarade sig intet stor vetenskap därom hava, utan att hon är gången neder i Tjärnen under gården, och sedan hon klätt kjortelen av drängt sig där. Frågades om han intet visste huru hon är kommen därtill att hon gjort av med sig själv ? Svarade sig ej heller någon vetenskap därom, än om fjärdedag Pingest då jag låg i fäbodarna och ärnade mig till Gummerådh fiska, kom hon om morgon springandes i min bod, och sade att de ville taga livet av sig. Satte sig på golvet och grät. Jag frågade om husbonden hade låtit åt henne om boskapen ? Då hon svarade Nej. Och ropade att de ville taga livet av henne, Jag frågade vad det var för sällskap som ville taga livet av henne ? Men jag fick intet annat svar än att de ville taga livet av henne, och rätt nu taga de livet av mig. Då jag steg opp tog på mig gick ut sade det jag skulle se efter vad det var för sällskap som ville taga livet av henne. Och efter det var något bittida lade jag mig på sängsbalken igen, i detsamma kom hon springandes över mig och ropade och se de ville intet annat än taga livet av mig, si de komma nu, då går jag andra gången i dörren, vilken han ser eller hörer någon, går så och lägger sig igen, och Brita låg kvar, grät och inkade sig illa. Men strax efter kom husbonden Mårthen, då hon stillade sig. Men som de förmärkt att det intet stod rätt till med Brita, torde de intet låta Brita vara allena, utan min syster Märit blev så hemma hos henne, och jag tillika med Mårthen getade boskapen till middagen, då jag gick hem därifrån och vet intet mera därav. Förleden söndags var hon kommen i hans stuva och satt sig vid Spiselen medan han lagt sig på bänken att sova, och som jag vaknade blev jag varse att hon satt och grät, frågade så vad hon grät efter, svarade att hon är befallter att gå neder åt ån och taga opp laxnäten, och hon orkar intet. Jag sade efter du orkar intet så gack hem, men hon sade jag tör intet. Följde så min piga till ån, men kunde dock intet uträtta, grät hela vägen åstad och tillbaka, som Märit kan berätta, som följde henne till ån, och tog opp näten. Frågades om hon var vid sitt fulla förstånd ? Svarade att han intet --- pröva därom. Dock intet annat förmärkt den lilla tiden hon varit i byn, undantagande den gången hon i bodarna kom så -gandes förskräckt. Frågades om hon intet sade sig sett någon då hon var så förskräckt i fäbodarna ? Svarade sig det intet hört av henne. Märit Nilsdotter inkallades som efter avlagd ed berättade, att om tredjedag Pingest då Brita och hon gette tillhopa komme de på en hälla där Brita satte sig, och som min boskap gått ett stycke vest åt ifrån hennes, gick jag och skulle driva dem tillbaka till hennes, var intet länge borta, och när jag kom ropade jag att Brita skulle mota boskapen, att hon skulle mota dem tillhopa, när jag kom till Brita var hon gången utav hällan, och talade att hon blivit så -rig i huvudet så att hon visste intet vart åt bodarna vore, utan hade så när tagit hem åt byn. Sade sig somnat på hällan och då blivit så vinglig i huvudet. När de komme in emot bodarne sade brita om du visste huru ont det stode mig förre ? Då jag sade din tok, intet vill jag det veta. Men hon ville äntelig veta men på vad sätt lade hon intet om. Klagade sig intet ont den afton. Om morgon in emot det hon lykte mjölka kom hon uti vårt kokhus, rätt som hon kom inom dörren stt hon sig kull pågolvet strax vid dörren, slog dörren igen tre resor och sade hon har kört fåren utur fägåln och de komma att taga mig. Om jag kunde tränga mig in genom väggen så gjorde jag, men jag kan intet, sade intet får jag mjölken utav fä, och intet njuter jag varken a-en armen eller handen --- --- jag skulle mjölka en ko som var omjölkad och bara lyktan i boden, när jag kom i hennes fähus vore 3 kor omjölkade. När jag mjölkat hennes kor och kom tillbaka begärte --- -- och har lagt sig. När jag fick henne--- bad jag henne taga emot skålen med den handen som hon klagade sig uti det hon tillböd, men hon åt henne intet utan ville släppa skålen, Då hon så legat 2 eller 3 dagar blev hon god igen genom ---- sloge på stället som hon sopvit på ----- mjölk och ett vitt runstycke vart hon god igen. Sedan följdes de åt några dagar och gette. Frågades om hon intet klagade att något låg henne på samvete ? SvaradeNej. Frågades om hon kunde förmärka det hon var samvets svag ? Svarade Nej. Men sedan hon blev sjuk på hällan klagade hon sig själv intet vara så frisk och kvisk som förr, kunde vackert läsa i bok, hade boken med sig i fäbodarna. Frågades om hon sang och läste i boken ? Svarade att hon läste ibland , men intet sång hon. Då hon begynte sjunga vänte hon igen och läste ut Psalm, ty han hade svag och svår röst. Förleden Söndags efter middagen kom hon till oss och skulle taga mig med sig åt ån att vickja laxnäten. Då satte hon sig på Spishällan och grät, klagade sig ont, sade att hon intet orkade taga opp näten, jag sade då, du orkar intet så var hemma, hon svarade därföre ljuga. Mårten har varit två gånger till mig sagt jag skulle gå åstad, under vägen till ån grät hon och klagade sig hava ont i varje lem och att hon intet orkade göra något neder vid ån förmådde hon intet hjälpa till att taga opp näten, utan ville lägga sig i Sjöbosvalan på --- gamle Laxnotar. Men jag bad henne följa mig hem, då hon under vägen grät och ofta vilade sig, sade sig vcara så trött. Om Måndagen var jag till henne då hon låg och klagade sig vara sjuk, frågades vad ---- Mårten säger att jag så ligger. Om Tisdags middagen var hon oppe på arbete. Om Onsdagen då hon gick ifrån räfsningen ropade hon till mig och bad mig komma till sig, hon ville tala med mig. Jag svarade om du vill tala med mig så kom hit. Hon sade jag är rädd Mårten går ifrån mig. Jag undrar att du intet slår utan går och räfsar, då svarar hon , vem som orkar räfsa ---visste var jag skulle göra av mig --- --- Sedan räckte jag henne intet ---- (Blad borta ?) Brita har förledne år tjänt hos Pehr Jonsson i Sand och Skoug. Sedan Mårtens hustro ---- --- frågades om hon intet förmärkt någon galenskap av Brita, svarade Nej, utan b------ henne, berättade detsamma som de andra, och sade sig intet anna --- av henne än hon klagade sig ---- --- att hon sover så illa, --------- så sover jag mer än jag vill ---------------- hon sig intet sova, utan strax komma drömmar för mig såsom jag såge sm ått ---- folk komma köra med sina vagnar och vilja låta mig följa sig. Begärte att hon skulle få gå i Kyrkan Storböndagen det hon fick ---gesellen Hans Pehrsson och Brita har legat i en bod tillhopa Berättade att om Onsdagen bittida när de ligga säger Brita Hans gossen i andra gården lägger ifrån dig --- ---. Stiger så opp, då säger Hans här dödde - -- hundar. Jag frågade vad det är för hundar ---- --- jag ser fuller de äre blå och komma ut genom golvet och taga mig. Res: Emedan Brita Pehrsdotter i Klocke som --- ---- eller liten sjö strax ned under gården dränkt sig själv --- varit en ung person vid pass sina - 22 år än fört ett vackert leverne som hennes husbondefolk och andra hon mest be--- tillhopa med intyga. 3/ kunnat -ssa i Bo---vsat sig flitig vid alla tillfällen ---uti. Därhos brukat sina salighetsmedel. Så att när hon var vid fäbodarne av åstundan att höra guds ord begärde lov av sitt husbondefolk att gå till Kyrkan. 4/ Efter vittnens intygande är kommen för något ont i skogen förleden tredjedag Pingest då hon insomnat på en bergshälla så att hon därav är bleven sjuk och huvudsvag det hon då straxt såväl son sedan vist både med åthävor, underligt tal och klagan över svåra och fasliga drömmar som henne förskräckte. Och ehuruväl sådant --- synas få någon bättring med henne har likväl sjukdomen alltjämt plågat henne till dess hon är löppen i sjön och dränkt sig själv. Alltså av sådan inkommen berättelse kan ---- intet annat finnas eller sluta än - Brita Pehrsdotter i samma sin huvud ----- (blad saknas) Db 1692 2010 15. Mårten Johansson i Klåcke klaghade att han av Nils Nilsson i Grubbe förleden sommarm den 8. Tinitatis blev överfallen hos Jon Olofsson i Grubbe , i ty han 1. tog mig i håret, säjandes har hustrun tagit det mera skall jag taga det som kvar är. 2. gav mig tre örfilar. 3. slog mig sedan med en hagastör, att jag föll kull och i det samma fick ett hårt slag i huvudet mot en Sten att bloden mig all över rann. 4. när jag rände undan i Lars Olofssons stuvu och begärte hemfri, Kom Nils Nilsson efter, drog och släpade mig över Sex gånger ut stuvan i förstuvan. 5. när förstuvudörren av henfolket för honom igenstängde, rände han så hastigt opp dörren att klinkan av dörren språng i andra väggen. Kom åter i Stuvan tillbaka och skällde mig för en lagvunnen tjuv. 6. när han gick bort bad mig slicka sig i födan. 7. kallade min hustru Sugga som går och dräper Svin. Begärade att Nils Nilsson för sådan våldsamhet måtte avstraffas. Nils Nilsson tillstod att han slog honom allena en örfil i ty att vi begynte träta om en handske han sade sig borttappat, och att han i marken överfallit min hustru. Nekade till allt övrigt, var med bägge beropade sig på vittnen, Näml: Lars Olofsson i Grubbe, som efter avlagd vittnesed berättade, att om en Söndag följde Mårten mig hem, satte oss på stugubron, går så jag in efter ett stop öl, och dricker Mårten till, och som grannen nils och brodren Måns stod på sin gård vid planke, säger jag till Mårten, drick Nils till, det han gör, kom så Nils och Måns till oss på bron, där begynner Nils och Mårten träta där över, att Nils påförde Mårten att han i Marken överfallit sin hustru, därtill Mårten nekade, komm så Nils hustro ut och hade samma tal. Nilos kallade Mårten Flinskall gubben och sade att hustron dragit håret utur honom . Slog så honom en örfil och därmed fastnade de i håret på varandra, och som jag satt med ölstopet i handen däravvi intet druckit mera än en drick, gick jag in att sätta stopet ifrån mig, då ser pigan i fönster och säger hon huru Nils går åt gården, han har visst sten och slår honom med, när jag går ut möter mig Mårten blodig i huvudet, följer mig så in och begärte hemfrid, Nils kommer efter, och när de åter litet ordväxlat får Nils i håret på Mårten och drager honom åt dörren, ville hava ut honom, men som Mårten spände emot i dörren fick han intet ut honom, utan måste släppan. Nils kallade Mårten tjuv, bad honom gå i Prestegården och taga vittnesbörd, men han har --- neder det. Sedan ginge vi undan i andra stugan dit Nils kom efter, och som Mårtens hustro var också dit kommen säger hon se huru du har gått åt man min, då kallar Nils henne Suggelna, och sade att hon slagit ihjäl svin. Därpå hon svarar har jag slagit ihjäl, så får du flott. Nils sade ock att Mårtens hustro dragit Nils broder över gärdesgården. Mårten hade fått tre blodsår i huvudet, två tömde och ett långt. Karin Johansdotter efter avlagd ed vittnade att hon såg att Nils slog Mårten på gården med en sten. Och som Mårten kom in i stugan och satt sig på stolen kom Nils efter, fattar uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då jag får Mårten i Rocken och håller tillbaka, säger till Nils, du har nog pynta honom redan, lätt nu bliva honom. Nils hustro var utanför och ville hava Nils hem. Mera har jag intet att vittna, ty på gården var jag intet när de begynte, och sedan de vore skilde i Stugun, går jag ut efter boskapen. Nils broder Måns Nilsson berättade att Nils begynte föra på Mårten att han överfallit sin hustru i marken och huru talet föll, slog Nils Mårten en örfil, därmed i håret på varandra. Lars Olofsson och jag går in i Stugun, och som vi skulle gå ut igen att skilja dem åt mötte oss Mårten i förstuvudörren, och som Nils kom efter ---te de ihop i förstudörren. Då Mårten får Nils i håret och stöter honom mot gåten. Och har Nils skjorta fastnat på haken när vi skilt dem åt i förstugudörren går Mårten in i stuvan, sätter sig på sätet, Nils kommer efter, får uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då vi åter skilja dem ifrån varandra. Uti stugun slog Nils intet Mårten, utan tog eljest uti honom och ville hava ut honom. Nils tillstår, att han kallat Mårten tjuv, det han vill i den måttan bevisa, att då Kyrkoherdens dräng var kommen till Klocke att vittja Tionde dygnet, skickar han sin piga neder till sjön och låter taga nätet opp ifrån Båten. Imedlertid oppehåller han dräng i gården, därigenom han stulit Tionden för Prästen bort, det pigan vet bevittna. Nils Nilsson föll i annars tal ville intet hålla ljud på åtskillige anmaningar. Resolutio: Alldenstund Nils Nilsson i Grubbe är övertygad på gården hos Lars Olofsson i Grubbe slagit Mårten Johansson i Klocke en örfil och trenne blodsår därhos kallat honom flin skallote gubbe och hustrun suggelen uiti brådom skillnad. Ty pliktar han för örfilen - 3 marker Smt för renne blodsår - 9 marker Smt efter det 10 och 13 Cap Sårmåla B: m.v. Ll därhos mför tvenne okvädinsorden - 6 marker Smt efter det 43 Cap Tingm B till treskiftes. Och som detta är hänt på en Söndag, så pliktar Nils Nilsson också - 5 daler Smt till Kyrkan och de fattiga efter den 10. Puncten i Kongl. Stadgan om Sabbatsbrott, att han efterföljde Mårten Johansson in uti Lars Olofssons stuga kan intet skattas för hemfridsbrott emedan slagsmålet i Lars Olofssons gård är börjat av brådom skillnad, och i stugu ingen akomma är skedd. Och som Nils Nilsson antagit sig bevisa Mårten Johansson tjuvnad så må han det på nästa ting göra eller då plikta för fullt vitesmål. För oljud att han hållit i annars tal pliktar Nils Nilsson också - 3. Marker Smt efter det 43 Cap Tingmåla B. Db 1694 12/3 33. Mårten Johansson i Klåcke lät första gången oppbjkuda 8 ½ sel skattejord i Klocke, som han dels ärvt dels löst av sina syskon. Db 1694 9/10 30. Mårten Johansson i Klocke lät andra gången oppbjuda 8 ½ sel hus och jord i Klocke som han dels ärvt dels löst av sina Syskon.
Anarkiv 8.0 2015-06-20

4106 Mårten Johansson
*1648 Nora Klocke 2
†1728-09-07 Nora Klocke

Far: 4109 Johan Jonsson *cirka 1620
Mor: 4117 Kerstin Mårtensdotter *cirka 1625 Nora

Fam:

      1: 4100 Cherstin *1685-01 Nora
      2: 4101 Johan *cirka 1685 Nora
      3: 4102 Erik *1687 Nora
      4: 4099 Anders *1688-11 Nora
      5: 4103 Karin *cirka 1690 Nora
      6: 4104 Brita *1703 Nora
      7: 4105 Päder *cirka 1707 Nora

Db 1685 20/3 24.

Dito kärade Joen Hindersson och Joen Noraeus ifrån Hernösand till Måns Nilsson i Klocke och Mårten Johansson ibidem att de sålt till dem var sin fjärding Lax såsom duglig, den sedan alldeles oduglig var, begärandes att såsom de fört honom med stort besvär till Stockholm, tullat och fraktat Laxen, de måtte påläggas ååtertaga sitt falska gods och betala all kostnad, jämväl för sådant plikta. Måns Nilsson och Mårten Johansson i Klocke svarade dem sett sitt köp och intet vidare hava med dem att beställa. Tvenne st. Tolvmän, Näml: Hans Andersson i Nyland, Erich Pährsson i Köija och Pär Joensson i Biöråhs utskickades att pröva om Laxen var god eller intet, vilka tillbaka kommo och berättade Laxen alldeles vara oduglig och förskämd och fått det felet: Själva verkningen.

R:o Emedan LÖaxen efter goda Mäns gjorde prov är befunnen alldeles oduglig och han felet fått, uti första verkningnen , alltså dömer Rätten säljaren bör taga sitt gods igen 0ch återleverera till köparen hans penningar i anledning av det 3. Cap: Köpm B LL compensatis Expensis.

Eo Ting 12 juli 1690

Mårten Johansson i Klocke angav hurusom hans tjänstepiga Brita Pehrsdotter förledin Onsdag som var d. - 9 Juli förgjort sig själv i det sedan moran målen är gången neder till en Tjärn eller liten sjöstrand undergått, där avklätt sig kjortelen, den hon så väl som halskädet hängt på en gärdesgård och sedan i samma sjö drängt sig. Mårten frågades huru gammal denne piga var och hur länge hon honom tjänt ? Svarade henne vara vid pass - 21 år gammal, födder i Biertråd Socken och Gielta by under samma Pastorat, Fadren varit Cronones Båtsman, men nu död, så väl som Modren, har allena ifrån förleden höst till nu tjänt honom och aldrig annat förnummit av henne än det som --- hon varit. Frågade om hom varit frisk och sund eller om hon varit sjuk ? Svarade att förleden tredjedag pingest gette Brita boskapen vid fäbodarna till hon med grannen Månses Syster Märit Nilsdotter och efter middagen låte de boskapen gå vid åstranden för sig själv, och som pigorna sedan sökte opp boskapen och Brita fann sin boskap igen, har hon lagt sig på en hälla att sova, och Märit gick att oppleta sin boskap, när Märit funnit boskapen och kom tillbaka till Brita har hon vaknat och var så förvirrad att hon visste intet varest hon var eller vart åt bodarna vore, så att den andra hade stor möda att rätta henne. Om fredags morgonen när hon skulle mjölka i fähuset har hon blivit rädder, så att hon sprungit utur fähuset och till grannen Månses bod helt förfärad, och klagat för Måns och Systern att de komma och ville taga fåren ifrån henne utur fägården, och när hon språng över hagan tyckte hon en stor svart karl kom efter henne som de själva bättre efter hennes ord kunna berätta. Men då jag om samma Morgon kom till bodarna låg hon i sängen uti Månsens bod och grät, lät som hon var rädder att de skulle köra bort kreaturen, då jag och Måns sade till henne Vad i Jesu namn har du sådant tal, kreaturen äre tillstädes, så sade hon ändå jo de föra bort dem för mig, jag får aldrig behålla dem Låg så i Månses bod till Middagen, och Märit var hemma hos henne, Måns och jag gette i medlertid boskapen, när jag då om Middagen kom hem så klagade hon sig i bröstet som var omsvullnad och såg illa ut. Folket mente hon skulle kommit för -åtrarna, slagit så något på samma ställe, då hon åter syntes bliva god, intill förleden Söndags då bröstet åter oppsvall och slog hål på. Om Måndagen låg hon hela dagen intill aftonen, då hon hjälpte hutrun mjölka. Om Tisdagsmorgon frågde jag henne om hon orkade opp, och hjälpa hustrun mjölka, då svarade hon sig intet orka opp utan vara så loot och drömt illa. Till middagen har hon stigit upp och mjölka boskapen, sedan vi ätit frågade jag om hon orka hjälpa räfsa sade hon ja, räfsade så intill afton, men gick mycket trött för henne. Om Onsdagen hjälpte hon även hustron mjölka, och sedan kom och räfsa, i förstone tog hon i lien och ville slå, men jag vägrade henne efter hon hade ont i bröstet, och bad henne räfsa, det hon gjorde till morgon varden. När vi ginge hem till moranvarden blev hon kvar att räfsa av ett litet stycke på lykten av den slåtten, men kom strax efter hem i det vi vällingen åto. Då hon satte sig att äta. Då hon ätit och kom ut på gården satt jag ändå kvar på gården och skulle i detsamma gå bort på ett annat ställe att slå, beder då hustron att Brita skulle välta in ett kar som stod på gården i en bod, det hon gjorde, medan ginge jag och gossen till slåtten, hustron gick i det samma i källaren efter dricka, och då hon kom tillbaka, gav hon Brita dricka utur skålen, därmed går Brita ner genom porten och hustron går in i stuvan, visste intet annat än hon skulle gå dit som vi sloge. När hustron laga ifrån sig i stuvan kom hon till oss, då jag frågade vad i Jesu namn gör Brita som intet kommer, och hustron mente, att hon länge sedan skulle vara kommen efter hon såg henne gå ut genom porten långt för sig. När vi till Middagen vore hemkomne lette vi henne i alla hus, och mente att hon lagt sig efter hon var sjuklig, men som vi intet funne henne funne henne bleve vi bekymrade var hon skulle tagit vägen, går så jag väst till grannen där han slog i en svedja strax ut till gården, frågar honom om han blivit varse Brita, men sade sig intet sett henne, utan när han rörde hö i änge liten stund förut, så han att det hängde något på gärdesgården, som löp neder till Tjärn och han dagen för intet blev varse, ginge så dit, då de blevo varse, att det var Britas kiortel och kläde hon haft om halsen, syntes också vara gått neder i Myran eller tjärnen, ändock vi då intet såge Brita, --- -- skall hon vara oppsluten, som Erich Johansson i Nyland, Nils Nilsson i Grubbe och grannen Måns Nilsson sett. Måns Nilsson inkallades och frågades om han visste vem och på vad sätt pigan Brita är omkommen ? Svarade sig intet stor vetenskap därom hava, utan att hon är gången neder i Tjärnen under gården, och sedan hon klätt kjortelen av drängt sig där. Frågades om han intet visste huru hon är kommen därtill att hon gjort av med sig själv ? Svarade sig ej heller någon vetenskap därom, än om fjärdedag Pingest då jag låg i fäbodarna och ärnade mig till Gummerådh fiska, kom hon om morgon springandes i min bod, och sade att de ville taga livet av sig. Satte sig på golvet och grät. Jag frågade om husbonden hade låtit åt henne om boskapen ? Då hon svarade Nej. Och ropade att de ville taga livet av henne, Jag frågade vad det var för sällskap som ville taga livet av henne ? Men jag fick intet annat svar än att de ville taga livet av henne, och rätt nu taga de livet av mig. Då jag steg opp tog på mig gick ut sade det jag skulle se efter vad det var för sällskap som ville taga livet av henne. Och efter det var något bittida lade jag mig på sängsbalken igen, i detsamma kom hon springandes över mig och ropade och se de ville intet annat än taga livet av mig, si de komma nu, då går jag andra gången i dörren, vilken han ser eller hörer någon, går så och lägger sig igen, och Brita låg kvar, grät och inkade sig illa. Men strax efter kom husbonden Mårthen, då hon stillade sig. Men som de förmärkt att det intet stod rätt till med Brita, torde de intet låta Brita vara allena, utan min syster Märit blev så hemma hos henne, och jag tillika med Mårthen getade boskapen till middagen, då jag gick hem därifrån och vet intet mera därav. Förleden söndags var hon kommen i hans stuva och satt sig vid Spiselen medan han lagt sig på bänken att sova, och som jag vaknade blev jag varse att hon satt och grät, frågade så vad hon grät efter, svarade att hon är befallter att gå neder åt ån och taga opp laxnäten, och hon orkar intet. Jag sade efter du orkar intet så gack hem, men hon sade jag tör intet. Följde så min piga till ån, men kunde dock intet uträtta, grät hela vägen åstad och tillbaka, som Märit kan berätta, som följde henne till ån, och tog opp näten. Frågades om hon var vid sitt fulla förstånd ? Svarade att han intet --- pröva därom. Dock intet annat förmärkt den lilla tiden hon varit i byn, undantagande den gången hon i bodarna kom så -gandes förskräckt. Frågades om hon intet sade sig sett någon då hon var så förskräckt i fäbodarna ? Svarade sig det intet hört av henne. Märit Nilsdotter inkallades som efter avlagd ed berättade, att om tredjedag Pingest då Brita och hon gette tillhopa komme de på en hälla där Brita satte sig, och som min boskap gått ett stycke vest åt ifrån hennes, gick jag och skulle driva dem tillbaka till hennes, var intet länge borta, och när jag kom ropade jag att Brita skulle mota boskapen, att hon skulle mota dem tillhopa, när jag kom till Brita var hon gången utav hällan, och talade att hon blivit så -rig i huvudet så att hon visste intet vart åt bodarna vore, utan hade så när tagit hem åt byn. Sade sig somnat på hällan och då blivit så vinglig i huvudet. När de komme in emot bodarne sade brita om du visste huru ont det stode mig förre ? Då jag sade din tok, intet vill jag det veta. Men hon ville äntelig veta men på vad sätt lade hon intet om. Klagade sig intet ont den afton. Om morgon in emot det hon lykte mjölka kom hon uti vårt kokhus, rätt som hon kom inom dörren stt hon sig kull pågolvet strax vid dörren, slog dörren igen tre resor och sade hon har kört fåren utur fägåln och de komma att taga mig. Om jag kunde tränga mig in genom väggen så gjorde jag, men jag kan intet, sade intet får jag mjölken utav fä, och intet njuter jag varken a-en armen eller handen --- --- jag skulle mjölka en ko som var omjölkad och bara lyktan i boden, när jag kom i hennes fähus vore 3 kor omjölkade. När jag mjölkat hennes kor och kom tillbaka begärte --- -- och har lagt sig. När jag fick henne--- bad jag henne taga emot skålen med den handen som hon klagade sig uti det hon tillböd, men hon åt henne intet utan ville släppa skålen, Då hon så legat 2 eller 3 dagar blev hon god igen genom ---- sloge på stället som hon sopvit på ----- mjölk och ett vitt runstycke vart hon god igen. Sedan följdes de åt några dagar och gette. Frågades om hon intet klagade att något låg henne på samvete ? SvaradeNej. Frågades om hon kunde förmärka det hon var samvets svag ? Svarade Nej. Men sedan hon blev sjuk på hällan klagade hon sig själv intet vara så frisk och kvisk som förr, kunde vackert läsa i bok, hade boken med sig i fäbodarna. Frågades om hon sang och läste i boken ? Svarade att hon läste ibland , men intet sång hon. Då hon begynte sjunga vänte hon igen och läste ut Psalm, ty han hade svag och svår röst. Förleden Söndags efter middagen kom hon till oss och skulle taga mig med sig åt ån att vickja laxnäten. Då satte hon sig på Spishällan och grät, klagade sig ont, sade att hon intet orkade taga opp näten, jag sade då, du orkar intet så var hemma, hon svarade därföre ljuga. Mårten har varit två gånger till mig sagt jag skulle gå åstad, under vägen till ån grät hon och klagade sig hava ont i varje lem och att hon intet orkade göra något neder vid ån förmådde hon intet hjälpa till att taga opp näten, utan ville lägga sig i Sjöbosvalan på --- gamle Laxnotar. Men jag bad henne följa mig hem, då hon under vägen grät och ofta vilade sig, sade sig vcara så trött. Om Måndagen var jag till henne då hon låg och klagade sig vara sjuk, frågades vad ---- Mårten säger att jag så ligger. Om Tisdags middagen var hon oppe på arbete. Om Onsdagen då hon gick ifrån räfsningen ropade hon till mig och bad mig komma till sig, hon ville tala med mig. Jag svarade om du vill tala med mig så kom hit. Hon sade jag är rädd Mårten går ifrån mig. Jag undrar att du intet slår utan går och räfsar, då svarar hon , vem som orkar räfsa ---visste var jag skulle göra av mig --- --- Sedan räckte jag henne intet ----

(Blad borta ?)

Brita har förledne år tjänt hos Pehr Jonsson i Sand och Skoug. Sedan Mårtens hustro ---- --- frågades om hon intet förmärkt någon galenskap av Brita, svarade Nej, utan b------ henne, berättade detsamma som de andra, och sade sig intet anna --- av henne än hon klagade sig ---- --- att hon sover så illa, --------- så sover jag mer än jag vill ---------------- hon sig intet sova, utan strax komma drömmar för mig såsom jag såge sm ått ---- folk komma köra med sina vagnar och vilja låta mig följa sig. Begärte att hon skulle få gå i Kyrkan Storböndagen det hon fick ---gesellen Hans Pehrsson och Brita har legat i en bod tillhopa Berättade att om Onsdagen bittida när de ligga säger Brita Hans gossen i andra gården lägger ifrån dig --- ---. Stiger så opp, då säger Hans här dödde - -- hundar. Jag frågade vad det är för hundar ---- --- jag ser fuller de äre blå och komma ut genom golvet och taga mig.

Res: Emedan Brita Pehrsdotter i Klocke som --- ---- eller liten sjö strax ned under gården dränkt sig själv --- varit en ung person vid pass sina - 22 år än fört ett vackert leverne som hennes husbondefolk och andra hon mest be--- tillhopa med intyga.

3/ kunnat -ssa i Bo---vsat sig flitig vid alla tillfällen ---uti. Därhos brukat sina salighetsmedel. Så att när hon var vid fäbodarne av åstundan att höra guds ord begärde lov av sitt husbondefolk att gå till Kyrkan.

4/ Efter vittnens intygande är kommen för något ont i skogen förleden tredjedag Pingest då hon insomnat på en bergshälla så att hon därav är bleven sjuk och huvudsvag det hon då straxt såväl son sedan vist både med åthävor, underligt tal och klagan över svåra och fasliga drömmar som henne förskräckte. Och ehuruväl sådant --- synas få någon bättring med henne har likväl sjukdomen alltjämt plågat henne till dess hon är löppen i sjön och dränkt sig själv. Alltså av sådan inkommen berättelse kan ---- intet annat finnas eller sluta än - Brita Pehrsdotter i samma sin huvud -----

(blad saknas)

Db 1692 2010 15.

Mårten Johansson i Klåcke klaghade att han av Nils Nilsson i Grubbe förleden sommarm den 8. Tinitatis blev överfallen hos Jon Olofsson i Grubbe , i ty han

1. tog mig i håret, säjandes har hustrun tagit det mera skall jag taga det som kvar är.

2. gav mig tre örfilar.

3. slog mig sedan med en hagastör, att jag föll kull och i det samma fick ett hårt slag i huvudet mot en Sten att bloden mig all över rann.

4. när jag rände undan i Lars Olofssons stuvu och begärte hemfri, Kom Nils Nilsson efter, drog och släpade mig över Sex gånger ut stuvan i förstuvan.

5. när förstuvudörren av henfolket för honom igenstängde, rände han så hastigt opp dörren att klinkan av dörren språng i andra väggen. Kom åter i Stuvan tillbaka och skällde mig för en lagvunnen tjuv.

6. när han gick bort bad mig slicka sig i födan.

7. kallade min hustru Sugga som går och dräper Svin.

Begärade att Nils Nilsson för sådan våldsamhet måtte avstraffas. Nils Nilsson tillstod att han slog honom allena en örfil i ty att vi begynte träta om en handske han sade sig borttappat, och att han i marken överfallit min hustru. Nekade till allt övrigt, var med bägge beropade sig på vittnen, Näml: Lars Olofsson i Grubbe, som efter avlagd vittnesed berättade, att om en Söndag följde Mårten mig hem, satte oss på stugubron, går så jag in efter ett stop öl, och dricker Mårten till, och som grannen nils och brodren Måns stod på sin gård vid planke, säger jag till Mårten, drick Nils till, det han gör, kom så Nils och Måns till oss på bron, där begynner Nils och Mårten träta där över, att Nils påförde Mårten att han i Marken överfallit sin hustru, därtill Mårten nekade, komm så Nils hustro ut och hade samma tal. Nilos kallade Mårten Flinskall gubben och sade att hustron dragit håret utur honom . Slog så honom en örfil och därmed fastnade de i håret på varandra, och som jag satt med ölstopet i handen däravvi intet druckit mera än en drick, gick jag in att sätta stopet ifrån mig, då ser pigan i fönster och säger hon huru Nils går åt gården, han har visst sten och slår honom med, när jag går ut möter mig Mårten blodig i huvudet, följer mig så in och begärte hemfrid, Nils kommer efter, och när de åter litet ordväxlat får Nils i håret på Mårten och drager honom åt dörren, ville hava ut honom, men som Mårten spände emot i dörren fick han intet ut honom, utan måste släppan. Nils kallade Mårten tjuv, bad honom gå i Prestegården och taga vittnesbörd, men han har --- neder det. Sedan ginge vi undan i andra stugan dit Nils kom efter, och som Mårtens hustro var också dit kommen säger hon se huru du har gått åt man min, då kallar Nils henne Suggelna, och sade att hon slagit ihjäl svin. Därpå hon svarar har jag slagit ihjäl, så får du flott. Nils sade ock att Mårtens hustro dragit Nils broder över gärdesgården. Mårten hade fått tre blodsår i huvudet, två tömde och ett långt. Karin Johansdotter efter avlagd ed vittnade att hon såg att Nils slog Mårten på gården med en sten. Och som Mårten kom in i stugan och satt sig på stolen kom Nils efter, fattar uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då jag får Mårten i Rocken och håller tillbaka, säger till Nils, du har nog pynta honom redan, lätt nu bliva honom. Nils hustro var utanför och ville hava Nils hem. Mera har jag intet att vittna, ty på gården var jag intet när de begynte, och sedan de vore skilde i Stugun, går jag ut efter boskapen. Nils broder Måns Nilsson berättade att Nils begynte föra på Mårten att han överfallit sin hustru i marken och huru talet föll, slog Nils Mårten en örfil, därmed i håret på varandra. Lars Olofsson och jag går in i Stugun, och som vi skulle gå ut igen att skilja dem åt mötte oss Mårten i förstuvudörren, och som Nils kom efter ---te de ihop i förstudörren. Då Mårten får Nils i håret och stöter honom mot gåten. Och har Nils skjorta fastnat på haken när vi skilt dem åt i förstugudörren går Mårten in i stuvan, sätter sig på sätet, Nils kommer efter, får uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då vi åter skilja dem ifrån varandra. Uti stugun slog Nils intet Mårten, utan tog eljest uti honom och ville hava ut honom. Nils tillstår, att han kallat Mårten tjuv, det han vill i den måttan bevisa, att då Kyrkoherdens dräng var kommen till Klocke att vittja Tionde dygnet, skickar han sin piga neder till sjön och låter taga nätet opp ifrån Båten. Imedlertid oppehåller han

dräng i gården, därigenom han stulit Tionden för Prästen bort, det pigan vet bevittna. Nils Nilsson föll i annars tal ville intet hålla ljud på åtskillige anmaningar.

Resolutio: Alldenstund Nils Nilsson i Grubbe är övertygad på gården hos Lars Olofsson i Grubbe slagit Mårten Johansson i Klocke en örfil och trenne blodsår därhos kallat honom flin skallote gubbe och hustrun suggelen uiti brådom skillnad. Ty pliktar han för örfilen - 3 marker Smt för renne blodsår - 9 marker Smt efter det 10 och 13 Cap Sårmåla B: m.v. Ll därhos mför tvenne okvädinsorden - 6 marker Smt efter det 43 Cap Tingm B till treskiftes. Och som detta är hänt på en Söndag, så pliktar Nils Nilsson också - 5 daler Smt till Kyrkan och de fattiga efter den 10. Puncten i Kongl. Stadgan om Sabbatsbrott, att han efterföljde Mårten Johansson in uti Lars Olofssons stuga kan intet skattas för hemfridsbrott emedan slagsmålet i Lars Olofssons gård är börjat av brådom skillnad, och i stugu ingen akomma är skedd. Och som Nils Nilsson antagit sig bevisa Mårten Johansson tjuvnad så må han det på nästa ting göra eller då plikta för fullt vitesmål. För oljud att han hållit i annars tal pliktar Nils Nilsson också - 3. Marker Smt efter det 43 Cap Tingmåla B.

Db 1694 12/3 33.

Mårten Johansson i Klåcke lät första gången oppbjkuda 8 ½ sel skattejord i Klocke, som han dels ärvt dels löst av sina syskon.

Db 1694 9/10 30.

Mårten Johansson i Klocke lät andra gången oppbjuda 8 ½ sel hus och jord i Klocke som han dels ärvt dels löst av sina Syskon.

Anarkiv 8.0 2015-06-20