Ansedel


4254 Nils Nilsson 1664 Nora Klocke 1 †1696-03-28 Nora Grubbe Far: 4256 Nils Jonsson cirka 1615 Nora Mor: 4263 Malin *cirka 1615 Db 1692 2010 15. Mårten Johansson i Klåcke klaghade att han av Nils Nilsson i Grubbe förleden sommarm den 8. Tinitatis blev överfallen hos Jon Olofsson i Grubbe , i ty han 1. tog mig i håret, säjandes har hustrun tagit det mera skall jag taga det som kvar är. 2. gav mig tre örfilar. 3. slog mig sedan med en hagastör, att jag föll kull och i det samma fick ett hårt slag i huvudet mot en Sten att bloden mig all över rann. 4. när jag rände undan i Lars Olofssons stuvu och begärte hemfri, Kom Nils Nilsson efter, drog och släpade mig över Sex gånger ut stuvan i förstuvan. 5. när förstuvudörren av henfolket för honom igenstängde, rände han så hastigt opp dörren att klinkan av dörren språng i andra väggen. Kom åter i Stuvan tillbaka och skällde mig för en lagvunnen tjuv. 6. när han gick bort bad mig slicka sig i födan. 7. kallade min hustru Sugga som går och dräper Svin. Begärade att Nils Nilsson för sådan våldsamhet måtte avstraffas. Nils Nilsson tillstod att han slog honom allena en örfil i ty att vi begynte träta om en handske han sade sig borttappat, och att han i marken överfallit min hustru. Nekade till allt övrigt, var med bägge beropade sig på vittnen, Näml: Lars Olofsson i Grubbe, som efter avlagd vittnesed berättade, att om en Söndag följde Mårten mig hem, satte oss på stugubron, går så jag in efter ett stop öl, och dricker Mårten till, och som grannen nils och brodren Måns stod på sin gård vid planke, säger jag till Mårten, drick Nils till, det han gör, kom så Nils och Måns till oss på bron, där begynner Nils och Mårten träta där över, att Nils påförde Mårten att han i Marken överfallit sin hustru, därtill Mårten nekade, komm så Nils hustro ut och hade samma tal. Nilos kallade Mårten Flinskall gubben och sade att hustron dragit håret utur honom . Slog så honom en örfil och därmed fastnade de i håret på varandra, och som jag satt med ölstopet i handen däravvi intet druckit mera än en drick, gick jag in att sätta stopet ifrån mig, då ser pigan i fönster och säger hon huru Nils går åt gården, han har visst sten och slår honom med, när jag går ut möter mig Mårten blodig i huvudet, följer mig så in och begärte hemfrid, Nils kommer efter, och när de åter litet ordväxlat får Nils i håret på Mårten och drager honom åt dörren, ville hava ut honom, men som Mårten spände emot i dörren fick han intet ut honom, utan måste släppan. Nils kallade Mårten tjuv, bad honom gå i Prestegården och taga vittnesbörd, men han har --- neder det. Sedan ginge vi undan i andra stugan dit Nils kom efter, och som Mårtens hustro var också dit kommen säger hon se huru du har gått åt man min, då kallar Nils henne Suggelna, och sade att hon slagit ihjäl svin. Därpå hon svarar har jag slagit ihjäl, så får du flott. Nils sade ock att Mårtens hustro dragit Nils broder över gärdesgården. Mårten hade fått tre blodsår i huvudet, två tömde och ett långt. Karin Johansdotter efter avlagd ed vittnade att hon såg att Nils slog Mårten på gården med en sten. Och som Mårten kom in i stugan och satt sig på stolen kom Nils efter, fattar uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då jag får Mårten i Rocken och håller tillbaka, säger till Nils, du har nog pynta honom redan, lätt nu bliva honom. Nils hustro var utanför och ville hava Nils hem. Mera har jag intet att vittna, ty på gården var jag intet när de begynte, och sedan de vore skilde i Stugun, går jag ut efter boskapen. Nils broder Måns Nilsson berättade att Nils begynte föra på Mårten att han överfallit sin hustru i marken och huru talet föll, slog Nils Mårten en örfil, därmed i håret på varandra. Lars Olofsson och jag går in i Stugun, och som vi skulle gå ut igen att skilja dem åt mötte oss Mårten i förstuvudörren, och som Nils kom efter ---te de ihop i förstudörren. Då Mårten får Nils i håret och stöter honom mot gåten. Och har Nils skjorta fastnat på haken när vi skilt dem åt i förstugudörren går Mårten in i stuvan, sätter sig på sätet, Nils kommer efter, får uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då vi åter skilja dem ifrån varandra. Uti stugun slog Nils intet Mårten, utan tog eljest uti honom och ville hava ut honom. Nils tillstår, att han kallat Mårten tjuv, det han vill i den måttan bevisa, att då Kyrkoherdens dräng var kommen till Klocke att vittja Tionde dygnet, skickar han sin piga neder till sjön och låter taga nätet opp ifrån Båten. Imedlertid oppehåller han dräng i gården, därigenom han stulit Tionden för Prästen bort, det pigan vet bevittna. Nils Nilsson föll i annars tal ville intet hålla ljud på åtskillige anmaningar. Resolutio: Alldenstund Nils Nilsson i Grubbe är övertygad på gården hos Lars Olofsson i Grubbe slagit Mårten Johansson i Klocke en örfil och trenne blodsår därhos kallat honom flin skallote gubbe och hustrun suggelen uiti brådom skillnad. Ty pliktar han för örfilen - 3 marker Smt för renne blodsår - 9 marker Smt efter det 10 och 13 Cap Sårmåla B: m.v. Ll därhos mför tvenne okvädinsorden - 6 marker Smt efter det 43 Cap Tingm B till treskiftes. Och som detta är hänt på en Söndag, så pliktar Nils Nilsson också - 5 daler Smt till Kyrkan och de fattiga efter den 10. Puncten i Kongl. Stadgan om Sabbatsbrott, att han efterföljde Mårten Johansson in uti Lars Olofssons stuga kan intet skattas för hemfridsbrott emedan slagsmålet i Lars Olofssons gård är börjat av brådom skillnad, och i stugu ingen akomma är skedd. Och som Nils Nilsson antagit sig bevisa Mårten Johansson tjuvnad så må han det på nästa ting göra eller då plikta för fullt vitesmål. För oljud att han hållit i annars tal pliktar Nils Nilsson också - 3. Marker Smt efter det 43 Cap Tingmåla B. Db 1694 12/3 38. Emellan Nils Nilsson i Grubbe på Sal:Nils Erichssons i Grubbe dotters vägnar kärande och Erich Johansson i Hool på sin Moders h. Märit Nilsdotters vägnar svarande angående inlösen av ½ sel jord i Gållsiö var detta Rättens slut: Det förmenar väl Erich Johansson i Hool sig vara befogad behålla det halva seland jord i Gålsiö som hans Moder ärvt och en långlig tid nyttjat. Men som Gålsiö står infört i Jordboken för ett äng under Grubbe och ägorne där emot intet får dragas ifrån sin rätta bolby i förmågo av Kongl. Placat om skattskyldig jords förminskning av år 1677 dömdes detta halva jordeseland ifrån Hool under Grubbe igen att läggas såsom sin rätta bolby. Db 1694 12/3 39. Nils Nilsson i Grubbe kravde Jon Johansson i Hool 3 fjärdingar Korn à 10 daler 16 öre 1 fjärding tresta à 1 daler, 1/8 Tunna Spismjöl à 20 öre reda penningar 6 daler Kmt, vilken skuld Jon Johansson vederkände och ville däremot sätta tvenne skjutsfärder till Säbro o Hernösand, jämväl några dagsarbeten. Men som Nils Nilsson påstod Jon Johansson vara betalter för sina skjutsfärder och dagsarbeten med hö och halm så opptogs allena för Jon Johansson att njuta däremot 3 daler 16 öre. Och bliver alltså Jon Johansson skyldig till Nils Nilsson ovanbemte Spannmål och 2 daler 16 öre reda penningar i Kopparmynt, som han dömes att betla. De 4 daler som Jon Johanssons hustru skall tagit och skjortan som Nils Nilsson skall tagit och på önse sidor nekas till står till vidare utförande med vittne och skäl som påberopas. Db 1694 12/3 43. Erich Johansson i Nyland kärade till Nils Nilsson i Grubbe om vedergällning för två skötar han förleden höst bortsatte i sjön för honom. Men som Erich Johansson intet kunde bevisa Nils Nilsson länt några skötar av sig och de sattes ut av Erich Johanssons egen gosse, så kunde Rätten intet pålägga Nils Nilsson att svara Erich Johansson till skadeståndet. Db 1694 12/10 40. Hustru Anna Nilsdotter i Nyland klagade att Nils Nillsson i Grubbe som uti förledne Martij Månad legt hennes son sig att tjäna, har Midsommarstiden kört honom utur tjänsten, och sedan när han hemma på hennes arbete stått avklätt honom kläderna, så att han måste löpa nakot hem, för vilken obarmhärtiga gärning hon påstod att Nils Nilsson måtte anses med straff. Nils Nilsson i Grubbe svarade att pojken satte Modren till mig emot maten med stor bön att jag skulle taga emot honom efter hon intet ägde att föda honom, och som han nlöp bort, tog han olovandes med sig en skjorta och ett par byxor, vilka kläder han godvilligt levererte mig tillbaka i Nyland, då jag var dit kommen att flytta ett herberge åt Modren h. Anna. Har gjort henne och hennes barn allt gott, men nu vill hon löna mig på sådant sätt igen. Gossen gick i vall allena tre dagar, och då miste han sin bästa ko genom gossens ovålighet. H. Anna tillstod att hon böd honom sin son en gång, men sedan skickade Nils Nilsson efter honom, då han steg i tjänsten , dock utan löns betingande. Men henne faller svårast, att han skulle kläda kläderna av honom som han fått, att gossen tagit dem olovandes är ingen sanning, ej heller att gossen godvilligt levererte honom kläderna igen, ty han grät och klagade sig när han slapp Nils Nilsson, bgeropade till vittnes Hans Pehrsson i Fråne som stod på arbete med gossen när Nils Nilsson kom och klädde av honom. Hans Pehrsson påropades men var intet tillstädes. Jon Erichsson i Kallstad berättade att Midsommarstiden kom han till Nylandsbodarna, som han hörde det högg på skogen går han dit i mening att råka Nylands böndren, men när han dit kom var där h. Annas son och Hans Pehrsson i Fråne som där högg svedjeland, sedan jag litet talt med dem går jag neder till bodarna igen, sätter mig tillika med Jon Jonsson i Hornön i Kokhuset att röka en pipa tobak. I detsamma kommer h. Annas son löpandes splittersta naken, sätter sig i dörren och säger Å Jesus, vi bliva häpne och mente gossen vara kommen ifrån vettet, frågade så vad honom feltes, han säge Gudh Nåde mig, vi säja har du Gudh med dig så är det väl, och fråga vad som feltes. Då säger han, att Nils Nilsson i Grubbe har varit tillhopa med honom och klätt av honom , grät och lät illa, strax efter kom också Hans Pehrsson till Kokhuset, då han säger detsamma, att5 Nils Nilsson klätt av gossen, som i förstone gömde sig för honom, men han lette opp honom . Resolutio: Innan Hans Pehrsson i Fråne kommer tillstädes kan saken intet avgöras, varföre Hans Pehrsson citeres att på nästa Ting sig infinna att vittna i saken, men Nils nilsson att svara till saken.
Anarkiv 8.0 2015-06-20

4254 Nils Nilsson
*1664 Nora Klocke 1
†1696-03-28 Nora Grubbe

Far: 4256 Nils Jonsson *cirka 1615 Nora
Mor: 4263 Malin *cirka 1615

Db 1692 2010 15.

Mårten Johansson i Klåcke klaghade att han av Nils Nilsson i Grubbe förleden sommarm den 8. Tinitatis blev överfallen hos Jon Olofsson i Grubbe , i ty han

1. tog mig i håret, säjandes har hustrun tagit det mera skall jag taga det som kvar är.

2. gav mig tre örfilar.

3. slog mig sedan med en hagastör, att jag föll kull och i det samma fick ett hårt slag i huvudet mot en Sten att bloden mig all över rann.

4. när jag rände undan i Lars Olofssons stuvu och begärte hemfri, Kom Nils Nilsson efter, drog och släpade mig över Sex gånger ut stuvan i förstuvan.

5. när förstuvudörren av henfolket för honom igenstängde, rände han så hastigt opp dörren att klinkan av dörren språng i andra väggen. Kom åter i Stuvan tillbaka och skällde mig för en lagvunnen tjuv.

6. när han gick bort bad mig slicka sig i födan.

7. kallade min hustru Sugga som går och dräper Svin.

Begärade att Nils Nilsson för sådan våldsamhet måtte avstraffas. Nils Nilsson tillstod att han slog honom allena en örfil i ty att vi begynte träta om en handske han sade sig borttappat, och att han i marken överfallit min hustru. Nekade till allt övrigt, var med bägge beropade sig på vittnen, Näml: Lars Olofsson i Grubbe, som efter avlagd vittnesed berättade, att om en Söndag följde Mårten mig hem, satte oss på stugubron, går så jag in efter ett stop öl, och dricker Mårten till, och som grannen nils och brodren Måns stod på sin gård vid planke, säger jag till Mårten, drick Nils till, det han gör, kom så Nils och Måns till oss på bron, där begynner Nils och Mårten träta där över, att Nils påförde Mårten att han i Marken överfallit sin hustru, därtill Mårten nekade, komm så Nils hustro ut och hade samma tal. Nilos kallade Mårten Flinskall gubben och sade att hustron dragit håret utur honom . Slog så honom en örfil och därmed fastnade de i håret på varandra, och som jag satt med ölstopet i handen däravvi intet druckit mera än en drick, gick jag in att sätta stopet ifrån mig, då ser pigan i fönster och säger hon huru Nils går åt gården, han har visst sten och slår honom med, när jag går ut möter mig Mårten blodig i huvudet, följer mig så in och begärte hemfrid, Nils kommer efter, och när de åter litet ordväxlat får Nils i håret på Mårten och drager honom åt dörren, ville hava ut honom, men som Mårten spände emot i dörren fick han intet ut honom, utan måste släppan. Nils kallade Mårten tjuv, bad honom gå i Prestegården och taga vittnesbörd, men han har --- neder det. Sedan ginge vi undan i andra stugan dit Nils kom efter, och som Mårtens hustro var också dit kommen säger hon se huru du har gått åt man min, då kallar Nils henne Suggelna, och sade att hon slagit ihjäl svin. Därpå hon svarar har jag slagit ihjäl, så får du flott. Nils sade ock att Mårtens hustro dragit Nils broder över gärdesgården. Mårten hade fått tre blodsår i huvudet, två tömde och ett långt. Karin Johansdotter efter avlagd ed vittnade att hon såg att Nils slog Mårten på gården med en sten. Och som Mårten kom in i stugan och satt sig på stolen kom Nils efter, fattar uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då jag får Mårten i Rocken och håller tillbaka, säger till Nils, du har nog pynta honom redan, lätt nu bliva honom. Nils hustro var utanför och ville hava Nils hem. Mera har jag intet att vittna, ty på gården var jag intet när de begynte, och sedan de vore skilde i Stugun, går jag ut efter boskapen. Nils broder Måns Nilsson berättade att Nils begynte föra på Mårten att han överfallit sin hustru i marken och huru talet föll, slog Nils Mårten en örfil, därmed i håret på varandra. Lars Olofsson och jag går in i Stugun, och som vi skulle gå ut igen att skilja dem åt mötte oss Mårten i förstuvudörren, och som Nils kom efter ---te de ihop i förstudörren. Då Mårten får Nils i håret och stöter honom mot gåten. Och har Nils skjorta fastnat på haken när vi skilt dem åt i förstugudörren går Mårten in i stuvan, sätter sig på sätet, Nils kommer efter, får uti Mårten, drager honom till dörren och vill hava ut honom, då vi åter skilja dem ifrån varandra. Uti stugun slog Nils intet Mårten, utan tog eljest uti honom och ville hava ut honom. Nils tillstår, att han kallat Mårten tjuv, det han vill i den måttan bevisa, att då Kyrkoherdens dräng var kommen till Klocke att vittja Tionde dygnet, skickar han sin piga neder till sjön och låter taga nätet opp ifrån Båten. Imedlertid oppehåller han

dräng i gården, därigenom han stulit Tionden för Prästen bort, det pigan vet bevittna. Nils Nilsson föll i annars tal ville intet hålla ljud på åtskillige anmaningar.

Resolutio: Alldenstund Nils Nilsson i Grubbe är övertygad på gården hos Lars Olofsson i Grubbe slagit Mårten Johansson i Klocke en örfil och trenne blodsår därhos kallat honom flin skallote gubbe och hustrun suggelen uiti brådom skillnad. Ty pliktar han för örfilen - 3 marker Smt för renne blodsår - 9 marker Smt efter det 10 och 13 Cap Sårmåla B: m.v. Ll därhos mför tvenne okvädinsorden - 6 marker Smt efter det 43 Cap Tingm B till treskiftes. Och som detta är hänt på en Söndag, så pliktar Nils Nilsson också - 5 daler Smt till Kyrkan och de fattiga efter den 10. Puncten i Kongl. Stadgan om Sabbatsbrott, att han efterföljde Mårten Johansson in uti Lars Olofssons stuga kan intet skattas för hemfridsbrott emedan slagsmålet i Lars Olofssons gård är börjat av brådom skillnad, och i stugu ingen akomma är skedd. Och som Nils Nilsson antagit sig bevisa Mårten Johansson tjuvnad så må han det på nästa ting göra eller då plikta för fullt vitesmål. För oljud att han hållit i annars tal pliktar Nils Nilsson också - 3. Marker Smt efter det 43 Cap Tingmåla B.

Db 1694 12/3 38.

Emellan Nils Nilsson i Grubbe på Sal:Nils Erichssons i Grubbe dotters vägnar kärande och Erich Johansson i Hool på sin Moders h. Märit Nilsdotters vägnar svarande angående inlösen av ½ sel jord i Gållsiö var detta Rättens slut:

Det förmenar väl Erich Johansson i Hool sig vara befogad behålla det halva seland jord i Gålsiö som hans Moder ärvt och en långlig tid nyttjat. Men som Gålsiö står infört i Jordboken för ett äng under Grubbe och ägorne där emot intet får dragas ifrån sin rätta bolby i förmågo av Kongl. Placat om skattskyldig jords förminskning av år 1677 dömdes detta halva jordeseland ifrån Hool under Grubbe igen att läggas såsom sin rätta bolby.

Db 1694 12/3 39.

Nils Nilsson i Grubbe kravde Jon Johansson i Hool 3 fjärdingar Korn à 10 daler 16 öre 1 fjärding tresta à 1 daler, 1/8 Tunna Spismjöl à 20 öre reda penningar 6 daler Kmt, vilken skuld Jon Johansson vederkände och ville däremot sätta tvenne skjutsfärder till Säbro o Hernösand, jämväl några dagsarbeten. Men som Nils Nilsson påstod Jon Johansson vara betalter för sina skjutsfärder och dagsarbeten med hö och halm så opptogs allena för Jon Johansson att njuta däremot 3 daler 16 öre. Och bliver alltså Jon Johansson skyldig till Nils Nilsson ovanbemte Spannmål och 2 daler 16 öre reda penningar i Kopparmynt, som han dömes att betla. De 4 daler som Jon Johanssons hustru skall tagit och skjortan som Nils Nilsson skall tagit och på önse sidor nekas till står till vidare utförande med vittne och skäl som påberopas.

Db 1694 12/3 43.

Erich Johansson i Nyland kärade till Nils Nilsson i Grubbe om vedergällning för två skötar han förleden höst bortsatte i sjön för honom. Men som Erich Johansson intet kunde bevisa Nils Nilsson länt några skötar av sig och de sattes ut av Erich Johanssons egen gosse, så kunde Rätten intet pålägga Nils Nilsson att svara Erich Johansson till skadeståndet.

Db 1694 12/10 40.

Hustru Anna Nilsdotter i Nyland klagade att Nils Nillsson i Grubbe som uti förledne Martij Månad legt hennes son sig att tjäna, har Midsommarstiden kört honom utur tjänsten, och sedan när han hemma på hennes arbete stått avklätt honom kläderna, så att han måste löpa nakot hem, för vilken obarmhärtiga gärning hon påstod att Nils Nilsson måtte anses med straff. Nils Nilsson i Grubbe svarade att pojken satte Modren till mig emot maten med stor bön att jag skulle taga emot honom efter hon intet ägde att föda honom, och som han nlöp bort, tog han olovandes med sig en skjorta och ett par byxor, vilka kläder han godvilligt levererte mig tillbaka i Nyland, då jag var dit kommen att flytta ett herberge åt Modren h. Anna. Har gjort henne och hennes barn allt gott, men nu vill hon löna mig på sådant sätt igen. Gossen gick i vall allena tre dagar, och då miste han sin bästa ko genom gossens ovålighet. H. Anna tillstod att hon böd honom sin son en gång, men sedan skickade Nils Nilsson efter honom, då han steg i tjänsten , dock utan löns betingande. Men henne faller svårast, att han skulle kläda kläderna av honom som han fått, att gossen tagit dem olovandes är ingen sanning, ej heller att gossen godvilligt levererte honom kläderna igen, ty han grät och klagade sig när han slapp Nils Nilsson, bgeropade till vittnes Hans Pehrsson i Fråne som stod på arbete med gossen när Nils Nilsson kom och klädde av honom. Hans Pehrsson påropades men var intet tillstädes. Jon Erichsson i Kallstad berättade att Midsommarstiden kom han till Nylandsbodarna, som han hörde det högg på skogen går han dit i mening att råka Nylands böndren, men när han dit kom var där h. Annas son och Hans Pehrsson i Fråne som där högg svedjeland, sedan jag litet talt med dem går jag neder till bodarna igen, sätter mig tillika med Jon Jonsson i Hornön i Kokhuset att röka en pipa tobak. I detsamma kommer h. Annas son löpandes splittersta naken, sätter sig i dörren och säger Å Jesus, vi bliva häpne och mente gossen vara kommen ifrån vettet, frågade så vad honom feltes, han säge

Gudh Nåde mig, vi säja har du Gudh med dig så är det väl, och fråga vad som feltes. Då säger han, att Nils Nilsson i Grubbe har varit tillhopa med honom och klätt av honom , grät och lät illa, strax efter kom också Hans Pehrsson till Kokhuset, då han säger detsamma, att5 Nils Nilsson klätt av gossen, som i förstone gömde sig för honom, men han lette opp honom .

Resolutio: Innan Hans Pehrsson i Fråne kommer tillstädes kan saken intet avgöras, varföre Hans Pehrsson citeres att på nästa Ting sig infinna att vittna i saken, men Nils nilsson att svara till saken.

Anarkiv 8.0 2015-06-20