Ansedel


4288 Jon Persson cirka 1660 Nora Bölesta 2 †1717-03 Nora Skullersta Far: 4291 Per Månsson cirka 1620 Nora Mor: 4296 Anna Persdotter cirka 1625 Fam: 4282 NN Fam: 4303 Margeta Eliasdotter 1661 Nora Vigsel: 1688 Nora 1: 4281 Pär 1689 Nora 2: 4283 NN cirka 1692 3: 4284 Karin 1693 Nora 4: 4285 Annica 1696 Nora 5: 4286 Elias 1700 Nora 6: 4287 Jonas 1702-08-15 Nora Se Db 1687 3/10 § 8 Pnr 2786 Db 1687 3/10 13. Uti saken emellan Joen Schiulsson i Bölestadh och grannens son Joen Pehrsson angående den skada som kan vara skedd på trenne Joen Schiulssons kor förmedels Joen Pehrssons hund, avhördes i anledning av föregående INTERLOCUTARIE dom följand vittnen Näml: Elias Erichsson i Swartnora, som berättade att han förleden påsk miste ett svin, som folket sade vara bitet av Joen Pehrssons hund i Bölestadh, och levde allenast i tu dygn där efter, men intet såg jag när hunden det bet, utan min grannes son en gosse skall det sett. Daniel Pehrsson i Schersätt berättade, att förledne Påsketiden var samma hund i vår By, och då miste jag en kviga på det sättet att huvudet svullnade upp, och syntes på mulen tvenne hål, men intet såg jag eller någon annan att hund bet henne, ehuruväl hund var där kvigan var, och hon löp efter hunden såsom ung boskap plägar göra. Bud skickades att de skulle taga sin hund igen , om det framkom vet han intet. Resolutio: Såsom intet rätten finner fulla skäl därtill att Joen Pehrssons hund varit vållande till Kons död, ehuruväl skadan timad är där han tillhållit, ty vill Rätten denna sak hava opåpsatt till bättre opplysning, eller parterna kunna förlikas sin emellan.
Anarkiv 8.0 2015-06-20

Uti saken emellan Joen Schiulsson i Bölestadh och grannens son Joen Pehrsson angående den skada som kan vara skedd på trenne Joen Schiulssons kor förmedels Joen Pehrssons hund, avhördes i anledning av föregående INTERLOCUTARIE dom följand vittnen Näml: Elias Erichsson i Swartnora, som berättade att han förleden påsk miste ett svin, som folket sade vara bitet av Joen Pehrssons hund i Bölestadh, och levde allenast i tu dygn där efter, men intet såg jag när hunden det bet, utan min grannes son en gosse skall det sett. Daniel Pehrsson i Schersätt berättade, att förledne Påsketiden var samma hund i vår By, och då miste jag en kviga på det sättet att huvudet svullnade upp, och syntes på mulen tvenne hål, men intet såg jag eller någon annan att hund bet henne, ehuruväl hund var där kvigan var, och hon löp efter hunden såsom ung boskap plägar göra. Bud skickades att de skulle taga sin hund igen , om det framkom vet han intet.

Resolutio: Såsom intet rätten finner fulla skäl därtill att Joen Pehrssons hund varit vållande till Kons död, ehuruväl skadan timad är där han tillhållit, ty vill Rätten denna sak hava opåpsatt till bättre opplysning, eller parterna kunna förlikas sin emellan.