Ansedel


4291 Per Månsson cirka 1620 Nora Bölesta 2 †1704 Nora Bölesta Far: 4293 Måns Jonsson cirka 1585 Mor: 4294 Märeta Persdotter cirka 1600 Fam: 4296 Anna Persdotter cirka 1625 1: 4289 Erik 1664 Nora 2: 4290 Per 1660 Nora 3: 4288 Jon *cirka 1660 Nora Db 1642 12/7 22. Siull Olufsson och Päder Månsson i Bolestadh vittnade uti 12 - mäns närvaro, att Herr Erich Kyrkoherden i Nora haver skällt Jon Ingewaldsson och Erich Olufsson i Rosswijk för tjuvar och skälmar för det att de hava lagt krok på hans häst där han gått på deras ägor och gjort ohägn utan deras lov och minne, och där till med kallade dem görtjuvar ock för samma sak skull. Men efter Herr Erich icke var närvarandes, sköts saken opp till nästa Ting. Db 1647 22/11 27. Belangande den båtsrodd som Påål i Gröönswijk haver sålt Päder Månsson i Bölestadh, det bliver intet bestått efter det är omyndige barns ägor, dock må Per Månsson bruka rodden till dess han får sin penning igen. Db 1665 1/3 18. Vart samtyckt och dömt fastebrev till Clemmet Persson i Skullersta givas på den hus och jord ibidem som han av sin hustrosysters Man, Anders Bertilsson i Greetha, samt Pehr Månsson i Bölestadh och Joen Nilsson i Ramstadh, deras hustrurs arv med deras samtycke köpt haver, såsom ock på den hus och jord som han likaså köpt av tvenne sina hustrusystrar, hustro Kerstin i Östanöö och H: Lucia i Nohlom. deras arv där i Skullersta. varom köpeskriften vidlöfteligen innehåller Db 1671 10/3 3. Den hus och jord i Bölestadh som Peder Månsson ibidem av åtskillige sine syskon haver köp, uppböds första gången. Db 1671 30/10 20. Peder Månsson i Bölesta som är enda brodren haver utlöst samtlige sine systrar ifrån Sal: föräldrarnas hemman i hus och jord där i Bölesta och dem därföre fullkomligen betalt, som deras givna köpeskrift och kvittobrev utvisa, därföre blev det avsagt att köpen skole stå och därpå fastebrev givas. Db 1675 28/4 27. Oppböds förste gpången - 3. marker jord i Giälta, som är pantsatt av hustru Karin Erich Jacobs i Giälta till Per Månsson i Bölestadh --- för 27. daler kmt. Db 1679 28/3 21. Bengt Larsson i Bölestadh med sin hustru, hustro Anna anklagade sin granne Joen Siulsson, att han haver skällt honom Bengt för en tjuv, som stjäl allt på jorden är, och Bengts hustro för en hora och Trullkäring, som hustro Kierstin i Löfwijk samt gamla pigan Brijta ibidem och Hustro Marit i Svartnora efter avlagen Ed vittnade, att Joen Siulsson på dem i Löfwijk sådana ord haver fällt. Bengt Larssons hustro angående, så förklarar sig Joen Siulsson, att hans moder skall några ord av grannhustrun, hustru Anna, Peder Månssons först i detta mål , begärandes att de måtte tillstädes komma och saken till upplysning all relation giva. Förekom Joens Moder h. Karin, Sal: Siul Olofssons i Bölestadh och berättade, att hustru Anna Pehr Månssons haver för sig, på sin befrågan /: då de hade varit hos Bengts hustro i hennes barns nöd :/ att hon hörde av henne i lönnlighet, sedan hon efter barnfödandet kom i sängen, sägas, att hon tyckte under barnsnöden, ville med sig dröja, för Nohlwijks gubben skull. Detta hustru Anna Pehr Månssons tillstår för grannhustrun , hustru Anna sagt, och sig förklarar, att då Hustru Anna Bengt Larssons efter barnafödandet kom i sängen, ropade hon henne till sig, säjandes , Gud ske lov jag slapp, jag tyckte det ville något dröja med min plåga. I veta väl vad tal haver varit om Nohlomsgubben ? Svarade hustro Anna Pehr Månssons, vad tal skall jag därom veta. Hustro Anna Bengt Larssons tillstår samma ord för h: Anna Pehr Månssons sagt, men förklarar sin ord annorlunda, att hon tackade Gud, som hjälpte henne ur barnsnöden, och att hon haver undkommit Nohlwijks gubbens tillbud, Näml: Jon Olsson, som i ljusa dagen i hennes gård, sex veckor före barnafödseln , ville henne övertala till otukt, och hon honom förvägrat, beropande sig på Pehr Olsson i Löfwijk och hans granne Hans Nilsson, att hon för dem Jon Olssons tillbud straxt haver uppenbarat, bedjandes dem, som de ock vittnade, att de ville gå till Jon Olsson i Nohlwijk och honom förkunna, att hon haver ett tungt samvete över hans stygga tillbud. På hennes begäran haver Pehr Olsson i Löfwijk sagt Joen Olsson hennes klagan, varpå hustru Anna och Jon Olsson blivit trätande, och hon honom hotat draga för tinget för hans tillbud, men sedermera blivit förlikte. Och såsom h: Annna Bengt Larssons tillbjuder sig för gärningen med Jon Olsson lagligen med ed befria, och han Joen Siulsson sin vittnesmål på henne med vittnen några skäl till hordomslasten kan bindas, icke heller till någon Trullkäring, varföre, efter han Jon sin vittnesmål påstått bevisa och ick göra kunnat, blev han efter 20. av Tingmåla saker att böta ------------ - 40. marker treskiftes och . 20. daler kmt till Kyrkan efter den föreningsskrift grannarna i Bölestad i Nora Prästegård den - 19. Junij 1675 upprättat. Anbelangande, att Joen Siulsson haver skällt grannen Bengt Larsson för tjuv, så begärer han däruti skotsmål, och förnimmer sig sådant bevisa kunna både uti åker och ängesmål. Alltså lämnades detta till rättens vidare utslag. I medlertid skola opartiske gode män om målet och dess beskaffenhet och med all Nils beskd skriftligt inkomma. De skällsord som Bengt Larsson skall hava påfört Jon Siulsson uti Hernösands stad, så remitteres saken därhän att rannskas och avdömas. Db 1679 13/10 18. Vad sig vidkommer den oreda som långlig tid rått emellan grannarna Bengt Larsson , Per Månsson och Jon Siulsson i Böhlestadh uti en som i annan del kan av hastige mode talt och sagt med vad mera tilldragit vore, och där sedermera tillförende om sådant skriftligen varit förente, men härtill icke så stadig och fast som det sig borde å alla sidor hållit är. Och såsom Bengt Larsson grep till bånan så till rätten som grannarna, varföre de nu ytterligare med handsträckning inför Rätten för ---- all grannsämja och inbördes frid. Efter Häradrättens tillåtelse, bekräfta och op----ing velat med som tryggeligen och obrottsligen hållas och efterlevas skall vidhängde Condition --- att där någon vore som av ovan bem:te gr--- som härefter uti sådana mål ---- förende eller eljest --- något som grannsämjan kan förstöra framkommer skall vara fallen till - 60. daler Sölf: mynts vite utgiva, 2. delarne till Byemännerna och 3.dje parten till kyrkan., och Bengt Larsson som mest befinnes brottslig vara, skall ofördröjlig giva till Kyrkan - 6. daler kmt, därhos den brottslige Laga plikt undergå. ----- dock ----- gårdemål som de ännu tvista om skall berörde By 6 opartiske Män tillnämnas, som bem:te gårdemål dem emellan ---- var sin skatt i ondo och godo fallom tilldela och dem till rättelse skriftligen författa. Db 1687 3/10 8. Pehr Månsson i Bölestad klagade över sin granne Joen Schiulsson 1. att han med våld avhänt sig några alnar i en teg, som han detta år sig tillägnat och sått, begärandes att han för sådan våldsverkan plikta måtte. Joen Schiulsson kunde intet undfalla, att han icke tillmätt sig förledin vår ett stycke av Pehr Månssons Teg, Näml: 3 ½ aln, men sade att det samma stycke tillförende hört honom och hans föräldrar till, det Pehr Månsson allena i 3 år haft, och som han intet ville byta tillbaka, mätte jag mig det själv till,, och lade Pehr Månsson sin fyllnad på annat ställe, det han tillförende haft. Pehr Månsson reponerade, att det förra byte vara lagligen skett med god sämja, men nu kommer han och våldsamligen tager det tillbaka. Joen Schulsson instantierade, att då byte förra gången skedde, var intet heller goda män där över. Pehr Månsson svarade, att det då skedde med sämja och med allas samtycke, men nu sade jag Nej, och likväl tog han mig ifrån det jag inom mitt rå ägde och intet släppa ville. Joen Schiulsson föregav detta flyta av ett dike som skulle uppkastas emellan Pehr Bengtsson och honom. Pehr Månsson svarade att han med detta dike intet hade att beställa, utan var ett skårdike som de emellan sina tegar oppkastat, det också Pehr Bengtsson besannade, säjandes att diket intet komme dess vid. Joen Schiulsson sade, att som Pehr Månsson på ett annat ställe lovade byta med mig, då han fick sin vilja för 3 år sedan på detta ställe, och han sedan intet ville det efterkomma, tog jag mitt igen. Pehr Månsson svarade, att han intet nekat därtil, och goda män sådant bort rätta. 2. att Joen Schiulsson ifrån sig tagit en Slåttesteg, sommhan inhägnat med Gärdesgård. Joen Schulsson kunde intet undfalla, att han icke instängt en liten hans Slåttesteg, men av det tillfälle, att han äger slåttesland på ömse sidor om honom, och ville instänga en Täppa såsom de andra för hässjan, det han intet kunde göra, utan att instänga Pehr Månssons del med, den han lika fullt nyttjar, och ingen skada därav haver. Pehr Månsson sade sig den skadan hava, att Joen Schiulsson honom avbetar höst och vår, därhos står gärdesgården så när inpå min åkerteg, att jag intet kan honom väl köra och vända hästen. Tolvmännerna Bertill Månsson i Löfwijk och Pehr Jonsson i Biöråhs som detta synt, bevittnade att gärdesgården står rätt i skillnadesn oppsatt, och Pehr Månsson mycket till hinders, så att han intet kan vända hästen, är oppsatt fjol om höst. 3. Att Joen Schiulsson förekastat mig mutor givit till Jon Olofsson på Nordwijk för gärdemåls beläggningen, som likväl lagligen lagder och tilldelter är. Jon Schulsson svarade, att Pehr Månssons hustro själv sagt, att han givit Jon Olofsson tu lispund Smör för gärdesmåls Landet. Pehr Månsson bad honom sådant bevisa, det han intet kunde göra. 4. att Joen Schiulsson bragt mon son uti ett skamligt rykte, i det hankallat honom tjuv, begärande att han sådant måtte bevisa eller lagligen plikta. Joen Schulsson svarade, att vid tillfälle son kallade mig roffare för det stycket jag igentog, sade jag vara ett tjuvstycke att han nyttjat för sig allena öcktan i byn 3 års tid. Pehr Månsson sade att det var avtalt dem emellan, det de var sitt år skulle bruka öckten, efter den var så liten att han intet kunde delas. Joen sade henne vara delt, och beropade sig till vittnes grannen Bengt Larsson, som berättade, att Clemet Pehrsson i Skullerstad där varit och Öckten delt dem emellan, vartill Clemet Pehrsson nekade, säjandes sig aldrig det gjort, då Bengt Larsson svor, och bad Gud straffa sig om han icke där varit, men Clemet påstod sig aldrig delt någon öckt dem emellan. Joen Schulsson nekade till samsättningen. Pehr Månsson sade aldrig någon delning vara skedd, och Joen i tvenne år det brukat. Joen sade sig brukat sin del allena. Över ordväxlingen emellan Jon Schiulsson och Pehr Månssons son vittnade Pehr Bengtsson i Bölestad, att då de hölle på draga fårorna i våras, Sade Joen Pehrsson, att Joen Schiulsson rövat ifrån sig tegen, som de nu tvista om, då svarar Joen, Schiull du har snarare stulit jord ifrån mig. Joen Schiulsson kärade vice versa, att Pehr Månssons son Joen inbragt i by en hund som bitit hans ko, varav hon dött, och icke allena hon, utan ock tvenne andra som ätit fodret den sjuka kon lämnat. Begärandes att den som sådan hund införer, måtte betala skadan. Pehr Månsson med sin son svarade Creaturen hava dött av Swellsiukan och intet vara bitne av hunden. Joen Schulsson beropade sig på vittnen, Näml: Flickan Karin 10 år gammal Jon Schiulssons egen dotter som berättade att i vintras då hon skulle köra boskapen till vatten, låg Joen Pehrssons hund på dyngkasen och gnag på ett ben av Pehr Månssons döda svin, och som kon kom honom när sprang hunde till och bet henne i Mulan, därav hon blödde både när hon gick till och från vattnet. När Mor kom i fähuset så hon att kon blödde, då jag sade huru det tillkommit var, , åt likväl den afton, , men om Morgon var hon svullen och ville intet äta, varav hon sedan dödde, såväl som tvenne andra av samma sjuka. Pehr Bengtsson i Bölestad efter avöagd Ed vittnade, att sedan kom död var blev jag kallad att hjälpa flå henne, då jag såg ett litet hål såsom med en syl instuckit i mulen, strax vid näsborren och en liten rispa dragen ifrån hålet, huvut var på kon allt oppsvullit, jämväl halsen, mera vet jag därav intet. Bengt Larsson i Bölestad efter avlagd Ed vittnade, att han vart efterskickad av grannen Jon Schiulsson , till att bese huru kon var biten, då jag såg ett litet hål i Mulen och en liten rispa, var samma afton som kon skall blivit biten som jag där var, och huvudet redan var oppsvullit, men att huden det gjort har jag intet sett, utan så sade flickan och Modren.. Joen Pehrsson sade sig fått hunden i Giestrijkland, och aldrig hade han den vanan att bita Creatur, inga andra som mist sin boskap genom sådan sjuka. Jon Schulsson reponerade att denna hund bitit boskap annorstädes, kallade till vittnes Erich Hindersson i Löfwijk, dom berättade att förleden vinters i dömmelveckan var Joen Pehrssons hund i vår by. då barnen sade att han bet en min kviga, som jag strax eftersåg, och befant att det var ripat i Mulen på kvigan, men ingen skada skedde oss. Emellan Bölestadh och Löfwijk är en fjäl, hunden löp bymellan. Joen Schiulsson sade att i Swartnora har han ock gjort skada, som grannarna därsammastädes kunna betyga. Olof Erichsson i Swartnora berättade, att förleden vintras kom Joen Pehrssons hund till vår by och begynte där vistas efter en Tik eller Hynda som var i byn, då hände sig jag blev varse att han snafste efter ett mitt svin /: i det han lagt sig hem därifråni ett tå, och svinen kom löpandes ifrån granngården och ville hem :/ intet så att jag kunde märka att det skulle taga något, men andra dagen vart ett svin sjukt, och tredje dagen dött, även så blev ett svin dött för grannen Elias Erichsson, vi mente det skulle vara någon annan suggsjuka i förstone, men som inga flera sjuknade, så hölle vi före att hunden dem bitit. Joen Schiulsson sade ytterligare, att hunden också varit i Schiärsätt, där Daniel Pehrsson miste en kviga även på samma sätt, då grannarna måste stänga in honom och sände bud till Bölestadh, att de skulle hämta sin hund. Joen Pehrsson kunde intet undfalla, att icke de stängt in hunden, var för hyndan skull, och intet bud är skickat därom, kan skaffa vittnesbörd ifrån den orten han köpt hunden , att hann intet haft det lytet. Daniel Pährsson i Schiärsätt var intet tillstädes. Sedan parterna utagerat och tagit sitt avträde, överlade Rätten vart ärende för sig, och angående den första Pehr Månssons klagan, att Joen Schiulsson sig tillmätt 3 ½ aln utur Pehr Månssons Teg, dem nyttjat och äga velat, skattade Nämnden för våldsverkan, varföre han gjordes saker till 40. marker Smt, därhos att giva Pehr Månsson sitt igen, och oppfylla skadan efter Mätismanna ordom, i kraft av det - 28. Cap: Konunga B: LL, behöves någon jämkning i Byn, kan sådant ske genom goda Män. 2. Ehuruwäl Joen Schiulsson inhägnat Pehr Månssons Slåttes Teg jämte sin, så har han likväl den sig intet ägnat, utan Pehr Månsson honom själv nyttjat i det anseende kan Joen Schulsson intet skattas hava Pehr Månsson ifråntagit elle avväldat någon Slåttesteg. Varföre Pehr Månsson också pliktar sine 3 marker Smt för obevislig klagan efter det - 20. Cap: Tingm: B:, men om Joen Schiulsson vill hava någon gärdesgård stående bredevid sin grannes oppgjorde åker, må han den intet närmare än tu fjätt där intill sätta, utan så stor ren av sitt eget land lämna emellan grannens åker och sin Gärdesgård, efter det - 7 Cap: Byggninga B: LL. Farväg bör läggas till och från By utur mål, ty att intet äger alla en tränga i den måttan efter det 1. Cap: Byggninga B: LL. Skulle Joen Schiulsson få byta Pehr Månsson utur Täppan emot jämgott Land annorstädes, stånde till deras förening och Goda Mäns biläggande, som eljest pröva skola var Joen Schiulsson sin fulla tomt kan hava. 3. För det Joen Schiulsson förkastat Pehr Månsson mutat sig gärdemål till, det hanlikväl intet påstår eller gitter bevisa, pliktar han sine 3 marker Smt såsom för okvädi efter det 23. Cap: Tingm B: 4. För det Joen Schiulsson ochn Joen Pehrsson förkastat varandra i trätomål Röveri och tjuvnad och således sökt hämna sig själv, pliktar de vardera sine 3 marker Smt efter det sista Cap: Tingmåla B: ty att var äger androm tilltala med Lag och ej med vrångom ordom. 5. Emedan Joen Schiulsson intet förrän 3 år efter klagat sin del i Öckten sig vara avväldat skattas han käran över våldet för prescriberad och död, i anlening av det 36. Cap: Konungab: LL, men i skadeståndet bör Joen Schiulsson njuta hela Öckten så länge han får sin fyllnad efter tiden och skatten. 6. Innan prövas kan antingen Joen Pehrssons hund varit vållande till Joen Schiulssons boskaps död, måste Elias Erichsson i Swartnora, Daniel Pehrsson i Schiärsätt och Borgmästaren Erich Lunds piga i Schersätt avhöras. 7. Bengt Larsson i Bölestadh svor inför Rätten, därföre gjordes han saker till 3 marker Smt efter - 43. Cap: Tingm B: Rättens ensak Db 1688 13/3 27. Jon Schiulsson i Bölestad besvärade sig över sin granne Pehr Månsson att han intet håller --- ---- särdele uti en Nyåker ---- tillhopa på 12 år inga diken uppkastat det Tolvman Bertill Månsson berättade, begärande därpå laga plikt--- de bägge därav skada taga. Pehr Månsson kunde intet undfalla, att hans diken igen låge, men sade sig intet hint alla städes fullgöra, som han borde.. Jon reponerade att Pehr väl har sådant fullborda där han eljest ville. REs: Pehr Månsson i Bölestad somvarit så vårdslös om sina dikens vidmakthållande, att han intet på 12 års tid dem rensat efter Tolvman Bertill Månssons bevittnade, pliktar sina 3 marker Smt efter det 7. Cap: Bygg B: , med åtvarniong att Pehr Månsson hädanefter sina diken vid makt håller efter lag. Db 1690 17/2 48. Såvida Pehr Månsson i Böhle tillstår sig hava fått i underpant - 3 marker jord i Hielta av h. Karin Jacobsdotter i Rosswijk emot 27 daler Kmt länte pgr, och panteskriften levererat till Sal: Jon Olofsson i Nordwijk, så bör Pehr Månsson skaffa panteskriften tillbaka, då man kan efterse vem betalningen njutit. Db 1694 11/3 25. Pehr Månsson i Bölestad kom för Rätten med trenne sina söner Pehr, Jon, Erich och begärade att de genom lott måtte skilda varda om besittningen av hemmanet i Bölestadh bestående av 8 1/5 sel i Skatt efter hans dagar, på det han må hava någon viss att sig stödja vid i sin ålderdom. Vilket honom beviljades, och sedan Bördsrätten satt--- --- 6 Rdaler på vardera brodren som kommer att avträda, togs lotten som föll på Erich Persson att emottaga hemmanet och det besitta efter föräldrarnas dagar samt sin syskon utlösa. Fördenskull för det lotten fäster det han fångit efter det - 14. Cap: Ärvda B: ll: ty dömes sådant fast att stå vid domkvals plikt för den som sådant vidare åtalar och ändå stå som nu gjort är.
Anarkiv 8.0 2015-06-20

4291 Per Månsson
*cirka 1620 Nora Bölesta 2
†1704 Nora Bölesta

Far: 4293 Måns Jonsson *cirka 1585
Mor: 4294 Märeta Persdotter *cirka 1600

Fam:

      1: 4289 Erik *1664 Nora
      2: 4290 Per *1660 Nora
      3: 4288 Jon *cirka 1660 Nora

Db 1642 12/7 22.

Siull Olufsson och Päder Månsson i Bolestadh vittnade uti 12 - mäns närvaro, att Herr Erich Kyrkoherden i Nora haver skällt Jon Ingewaldsson och Erich Olufsson i Rosswijk för tjuvar och skälmar för det att de hava lagt krok på hans häst där han gått på deras ägor och gjort ohägn utan deras lov och minne, och där till med kallade dem görtjuvar ock för samma sak skull. Men efter Herr Erich icke var närvarandes, sköts saken opp till nästa Ting.

Db 1647 22/11 27.

Belangande den båtsrodd som Påål i Gröönswijk haver sålt Päder Månsson i Bölestadh, det bliver intet bestått efter det är omyndige barns ägor, dock må Per Månsson bruka rodden till dess han får sin penning igen.

Db 1665 1/3 18.

Vart samtyckt och dömt fastebrev till Clemmet Persson i Skullersta givas på den hus och jord ibidem som han av sin hustrosysters Man, Anders Bertilsson i Greetha, samt Pehr Månsson i Bölestadh och Joen Nilsson i Ramstadh, deras hustrurs arv med deras samtycke köpt haver, såsom ock på den hus och jord som han likaså köpt av tvenne sina hustrusystrar, hustro Kerstin i Östanöö och H: Lucia i Nohlom. deras arv där i Skullersta. varom köpeskriften vidlöfteligen innehåller

Db 1671 10/3 3.

Den hus och jord i Bölestadh som Peder Månsson ibidem av åtskillige sine syskon haver köp, uppböds första gången.

Db 1671 30/10 20.

Peder Månsson i Bölesta som är enda brodren haver utlöst samtlige sine systrar ifrån Sal: föräldrarnas hemman i hus och jord där i Bölesta och dem därföre fullkomligen betalt, som deras givna köpeskrift och kvittobrev utvisa, därföre blev det avsagt att köpen skole stå och därpå fastebrev givas.

Db 1675 28/4 27.

Oppböds förste gpången - 3. marker jord i Giälta, som är pantsatt av hustru Karin Erich Jacobs i Giälta till Per Månsson i Bölestadh --- för 27. daler kmt.

Db 1679 28/3 21.

Bengt Larsson i Bölestadh med sin hustru, hustro Anna anklagade sin granne Joen Siulsson, att han haver skällt honom Bengt för en tjuv, som stjäl allt på jorden är, och Bengts hustro för en hora och Trullkäring, som hustro Kierstin i Löfwijk samt gamla pigan Brijta ibidem och Hustro Marit i Svartnora efter avlagen Ed vittnade, att Joen Siulsson på dem i Löfwijk sådana ord haver fällt. Bengt Larssons hustro angående, så förklarar sig Joen Siulsson, att hans moder skall några ord av grannhustrun, hustru Anna, Peder Månssons först i detta mål , begärandes att de måtte tillstädes komma och saken till upplysning all relation giva. Förekom Joens Moder h. Karin, Sal: Siul Olofssons i Bölestadh och berättade, att hustru Anna Pehr Månssons haver för sig, på sin befrågan /: då de hade varit hos Bengts hustro i hennes barns nöd :/ att hon hörde av henne i lönnlighet, sedan hon efter barnfödandet kom i sängen, sägas, att hon tyckte under barnsnöden, ville med sig dröja, för Nohlwijks gubben skull. Detta hustru Anna Pehr Månssons tillstår för grannhustrun , hustru Anna sagt, och sig förklarar, att då Hustru Anna Bengt Larssons efter barnafödandet kom i sängen, ropade hon henne till sig, säjandes , Gud ske lov jag slapp, jag tyckte det ville något dröja med min plåga. I veta väl vad tal haver varit om Nohlomsgubben ? Svarade hustro Anna Pehr Månssons, vad tal skall jag därom veta.

Hustro Anna Bengt Larssons tillstår samma ord för h: Anna Pehr Månssons sagt, men förklarar sin ord annorlunda, att hon tackade Gud, som hjälpte henne ur barnsnöden, och att hon haver undkommit Nohlwijks gubbens tillbud, Näml: Jon Olsson, som i ljusa dagen i hennes gård, sex veckor före barnafödseln , ville henne övertala till otukt, och hon honom förvägrat, beropande sig på Pehr Olsson i Löfwijk och hans granne Hans Nilsson, att hon för dem Jon Olssons tillbud straxt haver uppenbarat, bedjandes dem, som de ock vittnade, att de ville gå till Jon Olsson i Nohlwijk och honom förkunna, att hon haver ett tungt samvete över hans stygga tillbud. På hennes begäran haver Pehr Olsson i Löfwijk sagt Joen Olsson hennes klagan, varpå hustru Anna och Jon Olsson blivit trätande, och hon honom hotat draga för tinget för hans tillbud, men sedermera blivit förlikte. Och såsom h: Annna Bengt Larssons tillbjuder sig för gärningen med Jon Olsson lagligen med ed befria, och han Joen Siulsson sin vittnesmål på henne med vittnen några skäl till hordomslasten kan bindas, icke heller till någon Trullkäring, varföre, efter han Jon sin vittnesmål påstått bevisa och ick göra kunnat, blev han efter 20. av Tingmåla saker att böta ------------ - 40. marker treskiftes och . 20. daler kmt till Kyrkan efter den föreningsskrift grannarna i Bölestad i Nora Prästegård den - 19. Junij 1675 upprättat.

Anbelangande, att Joen Siulsson haver skällt grannen Bengt Larsson för tjuv, så begärer han däruti skotsmål, och förnimmer sig sådant bevisa kunna både uti åker och ängesmål. Alltså lämnades detta till rättens vidare utslag. I medlertid skola opartiske gode män om målet och dess beskaffenhet och med all Nils beskd skriftligt inkomma.

De skällsord som Bengt Larsson skall hava påfört Jon Siulsson uti Hernösands stad, så remitteres saken därhän att rannskas och avdömas.

Db 1679 13/10 18.

Vad sig vidkommer den oreda som långlig tid rått emellan grannarna Bengt Larsson , Per Månsson och Jon Siulsson i Böhlestadh uti en som i annan del kan av hastige mode talt och sagt med vad mera tilldragit vore, och där sedermera tillförende om sådant skriftligen varit förente, men härtill icke så stadig och fast som det sig borde å alla sidor hållit är. Och såsom Bengt Larsson grep till bånan så till rätten som grannarna, varföre de nu ytterligare med handsträckning inför Rätten för ---- all grannsämja och inbördes frid. Efter Häradrättens tillåtelse, bekräfta och op----ing velat med som tryggeligen och obrottsligen hållas och efterlevas skall vidhängde Condition --- att där någon vore som av ovan bem:te gr--- som härefter uti sådana mål ---- förende eller eljest --- något som grannsämjan kan förstöra framkommer skall vara fallen till - 60. daler Sölf: mynts vite utgiva, 2. delarne till Byemännerna och 3.dje parten till kyrkan., och Bengt Larsson som mest befinnes brottslig vara, skall ofördröjlig giva till Kyrkan - 6. daler kmt, därhos den brottslige Laga plikt undergå. ----- dock ----- gårdemål som de ännu tvista om skall berörde By 6 opartiske Män tillnämnas, som bem:te gårdemål dem emellan ---- var sin skatt i ondo och godo fallom tilldela och dem till rättelse skriftligen författa.

Db 1687 3/10 8.

Pehr Månsson i Bölestad klagade över sin granne Joen Schiulsson

1. att han med våld avhänt sig några alnar i en teg, som han detta år sig tillägnat och sått, begärandes att han för sådan våldsverkan plikta måtte. Joen Schiulsson kunde intet undfalla, att han icke tillmätt sig förledin vår ett stycke av Pehr Månssons Teg, Näml: 3 ½ aln, men sade att det samma stycke tillförende hört honom och hans föräldrar till, det Pehr Månsson allena i 3 år haft, och som han intet ville byta tillbaka, mätte jag mig det själv till,, och lade Pehr Månsson sin fyllnad på annat ställe, det han tillförende haft. Pehr Månsson reponerade, att det förra byte vara lagligen skett med god sämja, men nu kommer han och våldsamligen tager det tillbaka. Joen Schulsson instantierade, att då byte förra gången skedde, var intet heller goda män där över. Pehr Månsson svarade, att det då skedde med sämja och med allas samtycke, men nu sade jag Nej, och likväl tog han mig ifrån det jag inom mitt rå ägde och intet släppa ville. Joen Schiulsson föregav detta flyta av ett dike som skulle uppkastas emellan Pehr Bengtsson och honom. Pehr Månsson svarade att han med detta dike intet hade att beställa, utan var ett skårdike som de emellan sina tegar oppkastat, det också Pehr Bengtsson besannade, säjandes att diket intet komme dess vid. Joen Schiulsson sade, att som Pehr Månsson på ett annat ställe lovade byta med mig, då han fick sin vilja för 3 år sedan på detta ställe, och han sedan intet ville det efterkomma, tog jag mitt igen. Pehr Månsson svarade, att han intet nekat därtil, och goda män sådant bort rätta.

2. att Joen Schiulsson ifrån sig tagit en Slåttesteg, sommhan inhägnat med Gärdesgård. Joen Schulsson kunde intet undfalla, att han icke instängt en liten hans Slåttesteg, men av det tillfälle, att han äger slåttesland på ömse sidor om honom, och ville instänga en Täppa såsom de andra för hässjan, det han intet kunde göra, utan att instänga Pehr Månssons del med, den han lika fullt nyttjar, och ingen skada därav haver. Pehr Månsson sade sig den skadan hava, att Joen Schiulsson honom avbetar höst och vår, därhos står gärdesgården så när inpå min åkerteg, att jag intet kan honom väl köra och vända hästen. Tolvmännerna Bertill Månsson i Löfwijk och Pehr Jonsson i Biöråhs som detta synt, bevittnade att gärdesgården står rätt i skillnadesn oppsatt, och Pehr Månsson mycket till hinders, så att han intet kan vända hästen, är oppsatt fjol om höst.

3. Att Joen Schiulsson förekastat mig mutor givit till Jon Olofsson på Nordwijk för gärdemåls beläggningen, som likväl lagligen lagder och tilldelter är. Jon Schulsson svarade, att Pehr Månssons hustro själv sagt, att han givit Jon Olofsson tu lispund Smör för gärdesmåls Landet. Pehr Månsson bad honom sådant bevisa, det han intet kunde göra.

4. att Joen Schiulsson bragt mon son uti ett skamligt rykte, i det hankallat honom tjuv, begärande att han sådant måtte bevisa eller lagligen plikta. Joen Schulsson svarade, att vid tillfälle son kallade mig roffare för det stycket jag igentog, sade jag vara ett tjuvstycke att han nyttjat för sig allena öcktan i byn 3 års tid. Pehr Månsson sade att det var avtalt dem emellan, det de var sitt år skulle bruka öckten, efter den var så liten att han intet kunde delas. Joen sade henne vara delt, och beropade sig till vittnes grannen Bengt Larsson, som berättade, att Clemet Pehrsson i Skullerstad där varit och Öckten delt dem emellan, vartill Clemet Pehrsson nekade, säjandes sig aldrig det gjort, då Bengt Larsson svor, och bad Gud straffa sig om han icke där varit, men Clemet påstod sig aldrig delt någon öckt dem emellan. Joen Schulsson nekade till samsättningen. Pehr Månsson sade aldrig någon delning vara skedd, och Joen i tvenne år det brukat. Joen sade sig brukat sin del allena. Över ordväxlingen emellan Jon Schiulsson och Pehr Månssons son vittnade Pehr Bengtsson i Bölestad, att då de hölle på draga fårorna i våras, Sade Joen Pehrsson, att Joen Schiulsson rövat ifrån sig tegen, som de nu tvista om, då svarar Joen, Schiull du har snarare stulit jord ifrån mig.

Joen Schiulsson kärade vice versa, att Pehr Månssons son Joen inbragt i by en hund som bitit hans ko, varav hon dött, och icke allena hon, utan ock tvenne andra som ätit fodret den sjuka kon lämnat. Begärandes att den som sådan hund införer, måtte betala skadan. Pehr Månsson med sin son svarade Creaturen hava dött av Swellsiukan och intet vara bitne av hunden. Joen Schulsson beropade sig på vittnen, Näml: Flickan Karin 10 år gammal Jon Schiulssons egen dotter som berättade att i vintras då hon skulle köra boskapen till vatten, låg Joen Pehrssons hund på dyngkasen och gnag på ett ben av Pehr Månssons döda svin, och som kon kom honom när sprang hunde till och bet henne i Mulan, därav hon blödde både när hon gick till och från vattnet. När Mor kom i fähuset så hon att kon blödde, då jag sade huru det tillkommit var, , åt likväl den afton, , men om Morgon var hon svullen och ville intet äta, varav hon sedan dödde, såväl som tvenne andra av samma sjuka. Pehr Bengtsson i Bölestad efter avöagd Ed vittnade, att sedan kom död var blev jag kallad att hjälpa flå henne, då jag såg ett litet hål såsom med en syl instuckit i mulen, strax vid näsborren och en liten rispa dragen ifrån hålet, huvut var på kon allt oppsvullit, jämväl halsen, mera vet jag därav intet. Bengt Larsson i Bölestad efter avlagd Ed vittnade, att han vart efterskickad av grannen Jon Schiulsson , till att bese huru kon var biten, då jag såg ett litet hål i Mulen och en liten rispa, var samma afton som kon skall blivit biten som jag där var, och huvudet redan var oppsvullit, men att huden det gjort har jag intet sett, utan så sade flickan och Modren.. Joen Pehrsson sade sig fått hunden i Giestrijkland, och aldrig hade han den vanan att bita Creatur, inga andra som mist sin boskap genom sådan sjuka. Jon Schulsson reponerade att denna hund bitit boskap annorstädes, kallade till vittnes Erich Hindersson i Löfwijk, dom berättade att förleden vinters i dömmelveckan var Joen Pehrssons hund i vår by. då barnen sade att han bet en min kviga, som jag strax eftersåg, och befant att det var ripat i Mulen på kvigan, men ingen skada skedde oss. Emellan Bölestadh och Löfwijk är en fjäl, hunden löp bymellan. Joen Schiulsson sade att i Swartnora har han ock gjort skada, som grannarna därsammastädes kunna betyga. Olof Erichsson i Swartnora berättade, att förleden vintras kom Joen Pehrssons hund till vår by och begynte där vistas efter en Tik eller Hynda som var i byn, då hände sig jag blev varse att han snafste efter ett mitt svin /: i det han lagt sig hem därifråni ett tå, och svinen kom löpandes ifrån granngården och ville hem :/ intet så att jag kunde märka att det skulle taga något, men andra dagen vart ett svin sjukt, och tredje dagen dött, även så blev ett svin dött för grannen Elias Erichsson, vi mente det skulle vara någon annan suggsjuka i förstone, men som inga flera sjuknade, så hölle vi före att hunden dem bitit. Joen Schiulsson sade ytterligare, att hunden också varit i Schiärsätt, där Daniel Pehrsson miste en kviga även på samma sätt, då grannarna måste stänga in honom och sände bud till Bölestadh, att de skulle hämta sin hund. Joen Pehrsson kunde intet undfalla, att icke de stängt in hunden, var för hyndan skull, och intet bud är skickat därom, kan skaffa vittnesbörd ifrån den orten han köpt hunden , att hann intet haft det lytet. Daniel Pährsson i Schiärsätt var intet tillstädes.

Sedan parterna utagerat och tagit sitt avträde, överlade Rätten vart ärende för sig, och angående den första Pehr Månssons klagan, att Joen Schiulsson sig tillmätt 3 ½ aln utur Pehr Månssons Teg, dem nyttjat och äga velat, skattade Nämnden för våldsverkan, varföre han gjordes saker till 40. marker Smt, därhos att giva Pehr Månsson sitt igen, och oppfylla skadan efter Mätismanna ordom, i kraft av det - 28. Cap: Konunga B: LL, behöves någon jämkning i Byn, kan sådant ske genom goda Män.

2. Ehuruwäl Joen Schiulsson inhägnat Pehr Månssons Slåttes Teg jämte sin, så har han likväl den sig intet ägnat, utan Pehr Månsson honom själv nyttjat i det anseende kan Joen Schulsson intet skattas hava Pehr Månsson ifråntagit elle avväldat någon Slåttesteg. Varföre Pehr Månsson också pliktar sine 3 marker Smt för obevislig klagan efter det - 20. Cap: Tingm: B:, men om Joen Schiulsson vill hava någon gärdesgård stående bredevid sin grannes oppgjorde åker, må han den intet närmare än tu fjätt där intill sätta, utan så stor ren av sitt eget land lämna emellan grannens åker och sin Gärdesgård, efter det - 7 Cap: Byggninga B: LL. Farväg bör läggas till och från By utur mål, ty att intet äger alla en tränga i den måttan efter det 1. Cap: Byggninga B: LL. Skulle Joen Schiulsson få byta Pehr Månsson utur Täppan emot jämgott Land annorstädes, stånde till deras förening och Goda Mäns biläggande, som eljest pröva skola var Joen Schiulsson sin fulla tomt kan hava.

3. För det Joen Schiulsson förkastat Pehr Månsson mutat sig gärdemål till, det hanlikväl intet påstår eller gitter bevisa, pliktar han sine 3 marker Smt såsom för okvädi efter det 23. Cap: Tingm B:

4. För det Joen Schiulsson ochn Joen Pehrsson förkastat varandra i trätomål Röveri och tjuvnad och således sökt hämna sig själv, pliktar de vardera sine 3 marker Smt efter det sista Cap: Tingmåla B: ty att var äger androm tilltala med Lag och ej med vrångom ordom.

5. Emedan Joen Schiulsson intet förrän 3 år efter klagat sin del i Öckten sig vara avväldat skattas han käran över våldet för prescriberad och död, i anlening av det 36. Cap: Konungab: LL, men i skadeståndet bör Joen Schiulsson njuta hela Öckten så länge han får sin fyllnad efter tiden och skatten.

6. Innan prövas kan antingen Joen Pehrssons hund varit vållande till Joen Schiulssons boskaps död, måste Elias Erichsson i Swartnora, Daniel Pehrsson i Schiärsätt och Borgmästaren Erich Lunds piga i Schersätt avhöras.

7. Bengt Larsson i Bölestadh svor inför Rätten, därföre gjordes han saker till 3 marker Smt efter - 43. Cap: Tingm B: Rättens ensak

Db 1688 13/3 27.

Jon Schiulsson i Bölestad besvärade sig över sin granne Pehr Månsson att han intet håller --- ---- särdele uti en Nyåker ---- tillhopa på 12 år inga diken uppkastat det Tolvman Bertill Månsson berättade, begärande därpå laga plikt--- de bägge därav skada taga. Pehr Månsson kunde intet undfalla, att hans diken igen låge, men sade sig intet hint alla städes fullgöra, som han borde.. Jon reponerade att Pehr väl har sådant fullborda där han eljest ville.

REs: Pehr Månsson i Bölestad somvarit så vårdslös om sina dikens vidmakthållande, att han intet på 12 års tid dem rensat efter Tolvman Bertill Månssons bevittnade, pliktar sina 3 marker Smt efter det 7. Cap: Bygg B: , med åtvarniong att Pehr Månsson hädanefter sina diken vid makt håller efter lag.

Db 1690 17/2 48.

Såvida Pehr Månsson i Böhle tillstår sig hava fått i underpant - 3 marker jord i Hielta av h. Karin Jacobsdotter i Rosswijk emot 27 daler Kmt länte pgr, och panteskriften levererat till Sal: Jon Olofsson i Nordwijk, så bör Pehr Månsson skaffa panteskriften tillbaka, då man kan efterse vem betalningen njutit.

Db 1694 11/3 25.

Pehr Månsson i Bölestad kom för Rätten med trenne sina söner Pehr, Jon, Erich och begärade att de genom lott måtte skilda varda om besittningen av hemmanet i Bölestadh bestående av 8 1/5 sel i Skatt efter hans dagar, på det han må hava någon viss att sig stödja vid i sin ålderdom. Vilket honom beviljades, och sedan Bördsrätten satt--- --- 6 Rdaler på vardera brodren som kommer att avträda, togs lotten som föll på Erich Persson att emottaga hemmanet och det besitta efter föräldrarnas dagar samt sin syskon utlösa. Fördenskull för det lotten fäster det han fångit efter det - 14. Cap: Ärvda B: ll: ty dömes sådant fast att stå vid domkvals plikt för den som sådant vidare åtalar och ändå stå som nu gjort är.

Anarkiv 8.0 2015-06-20